Ojämlikhet hotar vänliga Kanada

LM Montgomery, Alice Munro, Robertson Davies - fantastiska berättare från Kanada.

Hit flyttar folk från USA för att slippa gatuskjutningar och rån. Kanada är landet med få våldsbrott och vänlighet i mängder. Som turist är det lätt att trivas. Men under ytan sjuder konflikter runt ursprungsbefolkningens rättigheter och de olika språkens status. Och växande klyftor hotar tilliten och tryggheten.

LM Montgomery, med bokflickorna Anne och Emily, Robertson Davies med Deptfordtrilogin, på senare år Nobelpristagaren Alice Munro. Alla från Kanada: Ett land med, möjlighet att höra och tala både franska och engelska, trevliga människor som inte låser dörrarna och litar på varann. Och mycket kultur. Det vägde  tyngre än Niagarafallen och Klippiga bergen och aldrig så vackra utsiktsresor med tåg. Istället blev det urban turism, de landskap vi beundrar hänger på museum.

LM Montgomery, Alice Munro, Robertson Davies - fantastiska berättare från Kanada.

LM Montgomery, Alice Munro, Robertson Davies – fantastiska berättare från Kanada.

Vi utforskade storstadsregionerna i provinserna engelskspråkiga Ontario och fransktalande Quebec, där sammanlagt 62 procent av Kanadas befolkning bor. Det blev Toronto, Quebec med final i Montreal,under några veckor i juni. Och för en två veckors resa funkar den här rutten med,flyg och tåg, fint; vi kan hålla det avspända tempo som verkar vara landets eget, med långa frukostar, tidningsläsande, flanerande och punktmarkeringar av lokala kulturevent.

Torontos National Post - snygg kvalitetstidning.

Torontos National Post – snygg kvalitetstidning.

Efter avslutad resa är det bara att konstatera; ryktet om de vänliga kanadensarna verkar stämma! Det börjar på Torontos flygplats, där kvinnan i passkontrollen leende förhör sig om hur vi tänker tillbringa tiden, säger välkommen och gratulerar till val av tågrutt: ”It’s a real beautiful trip!” Nu var tågresan mellan Toronto och Montreal ungefär lika vacker som den mellan Malmö och Hässleholm, – men avsikten var den bästa.

Metro i Montreal gör en snygg tidning.

Metro i Montreal – läsvärd tidning.

Och det  fortsätter: Stannar vi och kikar på kartan i Toronto erbjuder någon, ung kvinna eller äldre hippie, genast hjälp att visa vägen. Biljettbokningen La Vitrine i Montreal hade inte den pjäs vi ville se, då ringer tjejen teatern och hjälper oss få de två sista platserna, utan att tjäna en kanadadollar på det.”Du åt för lite frukost, jag tar inte fullt betalt”, säger servitrisen på hotellet, och i tunnelbanan får vi flera gånger spontan assistans med val av biljett och färdväg av medresenärer.

Frukostmys i Kanada.

Frukostmys i Kanada.

På bussen till Lachine utanför Montreal, tar tre fransktalande pensionärer över när chauffören går bet och hjälper oss till rätt avstigning. Där vi senare, över en kaffe får en snabbversion av en norskättad kvinnas livshistoria. Turister från Skandinavien tillhör inte vanligheten. Men ändå hörde vi ofta: Åh, Sweden, la Suéde, jag har vänner, släktingar, bekanta där eller i alla fall i Norge, Finland, Danmark..Skandinavien..Trevligt men märkligt med tanke på att Sverige-anknutna kanadensare är ca 340 000 dvs knappt 0,1 % av landets ca 35 miljoner invånare. Men antingen du är i engelsktalande eller franska delar, är  hjälpsamt bemötande mer regel än undantag. Och du gör dig oftast förstådd på engelska, även i fransktalande Quebec.

En enda sur blick – från stressad taxichaufför som fick för lite dricks är ett imponerande kvitto på det vänliga välkomnande som vi möttes av i Kanada, så visst finns det anledning för Kanadas Sverigeambassadör att känna stolthet över medborgarna i sitt land. Men det finns varningsklockor.

Engelskspråkiga Torontoto med stor fransk minoritet.

Engelskspråkiga Torontoto med stor fransk minoritet.

Kanada är relativt homogent , sett till befolkning och religion, de flesta kommer från Europa och är kristna. Samtidigt lever invånarna sen inflyttning från 1500-talet och därefter konflikter mellan franska och engelska kolonisatörer kommande århundraden med spänningar, framförallt runt språkstatus och ursprungfolkens utsatthet och stora sociala problem. Den gamla rivaliteten mellan det franska och engelska lever kvar, exempelvis som nålstick i ledare och kolumner, och en rivalitet om vilken av de två största städerna som är coolast, engelskdominerade Toronto i Ontario eller fransktalande Montreal i Quebec. Anglofoner och frankofoner lever sida vid sida, som ”två ensamheter”, sällan tillsammans, även om segregeringen i form av boende efter språk långsamt håller på att luckras upp. Det regerande partiet i provinsen Quebec, Québécois förlorade oväntat valet 2014 och tappade hela 24 mandat, sedan de hårt drivit frågan om strängare kultur- och språklagar. För även om Toronto domineras av engelsktalande är den franska minoriteten stor, och vice versa i Montreal, så någon sorts maktbalans råder genom landets officiella tvåspråklighet..

Och franskrpåkiga Montreal har en stor engelsk minoritet.

Och franskrpåkiga Montreal har en stor engelsk minoritet.

Sverige och Kanada är lika, tycker Kanadas ambassadör Kenneth Maccartney som sommarpratade 2 juli dan efter Kanadas nationaldag.Han minns sitt möte med Falun och Dalarna då han kom som utbytesstudent 1977 – och den aha-upplevelse han fick. Trots olika storlek, seder och historia kände han igen sig och återfinner en slags likhet mellan våra länder i värderingar och åsikter; känslan av ”ro, tolerans och ordning”, liksom rädslan att förhäva oss. Ambassadörer citerar ur en novell av den kanadensiska Nobelpristagaren 2013 Alice Munro, den klassiska Janterepliken ”Vem tror du att du är egentligen..?” På andra sidan gränsen, i USA var glassarna alltid större och människorna kaxigare. På gott och ont.- våldsbrott och mord är betydligt fler.

Filmaren Michael Moore lyfte i sin omskakande dokumentär om skolskjutningar och vapenvåld i USA fram Kanada som det goda exemplet. Ett land med sjukvård även för de fattigaste, där man vågar lita på varann, inte ens låste ytterdörrarna. Och inte blev mördad med skjutvapen. Brottsstatistik är knepigt. Men Moore har rätt i att kanadensarna inte skjuter ihjäl varann som i USA: 2011 listades 11000 dödsskjutningar med vapen i USA, siffran för Kanada samma år var 158.(Antalet vapen i Kanada är cirka 31 per 1000 – dvs rätt högt, medan det i USA är ännu högre, där finns minst 89 skjutvapen per 1000 invånare,) USA har visserligen 10 gånger så många invånare men antalet dödsskjutningar är nästan 93 gånger högre.Med dessa mått är Kanada absolut ett tryggt land. ( I Sverige finns det idag cirka 20 registrerade vapen per 1000 invånare, men mörkertalet är stort. Antalet dödsskjutningar  2014 var, enligt Brå, 28. ( Jag gissar att de många skjutningarna hittills under 2015 gör att siffran i år kan bli högre.)

En besviken Michael Moore ogillar den utveckling mot ökad amerikanisering och marknadsinflytande han ser i Kanada. I en intervju förra året, med Leslie Roberts i webbkanalen Global’s The Morning Show sa han bland annat: ”Canadians need to stop electing politicians who want to make the country more like its neighbour to the south,/–/ “I’m really disappointed that you have been electing people that want to be more American-like — and I mean that in the worst ways,”
“Why have you elected politicians that are going to take away the essence of what you are as Canadians? Why would you do that to yourselves?” /—/
“What if we just adopted a little bit of your way? We’d be a nicer people. We’d be nicer to each other. We’d be nicer to the world,” he added. “What would be wrong with that? Moore, har vuxit upp i Flint, Michigan — på andra sidan Detroit River ligger Windsor i kanadensiska Ontario.

Han undrar: Är det magi i flodvattnet eller vad beror det på att hans hemort har 500 mord per år, medan Windsor på den kanadensiska sidan har noll mord per år:
“How does that happen? How is it that you don’t want to kill each other? Wou believe that if somebody is sick they have a human right to see a doctor and not have to worry about losing their house?” Vi amerikaner borde ta efter det bästa i Kanada istället för tvärtom, menar han.

Oron är befogad. Kanada, liksom Sverige och värstingen USA blir allt mer ojämlikt, en liten elit av de rikaste får alltmer,  visar OECD-statistik, något Bernie Sanders, kandidat för demokraterna i USA  fått jublande respons från anhängarna när han lyfter (kan ses på Youtube). Trenden att satsa mer på de riktigt rika än på jämn fördelning av välfärden har tyvärr spridit sig  till grannen.

Kanada finns numera på en inte så hedrande fjärde plats bland länderna, där störst andel av den totala inkomstökningen gått till den rikaste procenten. Kanada ligger visserligen närmare Europa än USA om vi ser till den så kallade Ginikoefficienten som mäter inkomstspridningen i ett land. Med det måttet är USA år 2013  mer än dubbelt så ojämlikt (18,8) som Kanada (8,6) som finns strax under genomsnittet för OECD (9,6) Kanada är ungefär en tredjedel mer ojämlikt än Sverige (6,3). Men ojämlikheten har de senaste åren ökat lika snabbt i Kanada som i USA när man ser hur stor del av inkomsterna som går till den rikaste procenten. Förändringen gäller perioden 1981-2013, alltså i stort sett den tid som gått sedan Kanadas ambassadör gjorde sitt första Sverigebesök, som utbytesstudent i Falun. Så både ambassadören och de politiker han jobbar åt borde vara bekymrade.

Ekonomiprofessor Luiten van Zanden säger: Ökade klyftor = förlust av välmående. ”Vi ser tydliga samband mellan större ojämlikhet och ökad brottsnivå, korruption, försämrad hälsa och så vidare.”
(Sverige har de senaste två åren minskat sin relativa fattigdom lite grann, men visar för hela perioden samma trend, mot ökad ojämlikhet om än från en lägre nivå. Få länder har visat samma snabba försämring av inkomstljämlikheten som Sverige,)

Och det finns mörka,blodiga fläckar på den kanadensiska kartan. Winnipeg i provinsen Manitoba är en stad med 663 000 invånare och en stor andel ursprungsbefolkning. När vi är där spelar Pia Sundhage och fotbollslandslaget sina gruppspelsmatcher i det VM som mittbacken Nilla Fischer i sitt Sommar i P1 (13 juli) kallar för ett ”helvetes jävla skit-VM”, men just då är allt fortfarande möjligt. Mellan Winnipeg och vår destination Toronto är det dock 220 mil så vi följer starten i medierna istället och får på köpet förfärliga fakta om staden – som kallas Murderpeg på grund av att den har landets högsta förekomst av våldsbrott och mord. Här förekommer så mycket våld mot kvinnor att VM-truppen, varnas för att gå ut ensamma! De flesta brotten riktas dock mot ursprungsbefolkningens flickor och kvinnor.och har samband med missbruk och social utsatthet. Kanadensiska kvinnor från ursprungsbefolkningen löper fyra gånger högre risk att bli mördade än genomsnittet!. Medier rapporterar om hundratals saknade flickor och fynd av ett stort antal mördade kvinnokroppar som regelbundet dumpats i floden Red River, som rinner förbi staden. Detta är verklighet och inte en värre/vidrig variant av dramaserien Top of the Lake.I ett litet samhälle med 3000 invånare, Sagkeeing First Nation, bara några mil från Winnipeg har sex flickor mördats och 46 saknas. Det går knappt att ta in.

Ursprungsbefolkningen och det historiska sambandet med den ”aggressiva assimilering” de utsattes för under årtionden är en mörk del av Kanadas historia som under vårt besök lyftes genom en Sanningskommission som publicerade sin rapport i början av juni. Den blev högst kontroversiell. Inte främst för fakta som visar, att 154 000 barn tvingades lämna sina familjer för att fostras i religiösa skolor, att fler än 6000 dog och att den brutala behandlingen kan vara en del av förklaringen till allt det våld som i dag förekommer inom delar av ursprungsbefolkningen. För detta har drabbade fått en ursäkt och ekonomisk ersättning. Men rapportens slutsats: att myndigheterna genomfört ett kulturellt folkmord vill den konservativa federala regeringen inte gå med på, trots eller på grund av, att Kanada officiellt kallar sig tvåspråkigt och mångkulturellt.

Emily Carr inspirerad av och solidarisk med ursprungsbefolkningen i separatutställning  på AGO-museet i Tornoto.

Emily Carr inspirerad av och solidarisk med ursprungsbefolkningen i separatutställning på AGO-museet i Tornoto.

Diskussionen blev en intressant bakgrund till den pågående separatutställningen på samtidskonstmuséet AGO i Toronto (till 9 augusti) av Kanadas mest välkända konstnär Emily Carr (1871-1945) Hon växte upp och verkade i en tid när skolsystem som med tvång skilde ursprungsbarn från föräldrar, utformades, när landområden brutalt konfiskerades och heliga platser förstördes. En stark och banbrytande kvinna  visar solidaritet med ursprungsbefolkningen i kraftfulla, expressiva målningar; dova jordfärgade landskap, hemlighetsfulla skogar, totempålar och besjälad natur.

”Har du 25 cent?” Undrar den tandlösa kvinnan med kort, hår i samma färg som riven ingefära. Hon sitter vid rännstenen, på hörnan till gågatan som går förbi vår hotellmatsal. En märklig ”pusher street”, mitt i downtown, med kultur, universitet och nöjen bara några kvarter bort. Den är dekorerad med rosa plastpärlor, som hänger i vågor över de slitna människor som dominerar gatubilden. Här, ligger en lågprisbutik för mat i en källare, intill finns systemet (båda provinserna Ontario och Quebec har sin alkoholförsälning reglerad via monopol) och mitt emot ett Mac Donalds. Där utanför samlas missbrukare och langare för att göra upp affärer, trots stor närvaro av både poliser och hjälparbetare. Kvinnan som tigger får en dollar, hennes handflata är sträv som sandpapper. När vi passerar lite senare tittar hon upp och ler: ”Du gav mej en dollar”, säger hon – cirka 7 kronor. En ung tjej vi ser henne ungefär samma tid på morgonen tre dagar i rad – går fram till äldre slitna män och försvinner med dem in i en port längre ner på tvärgatan. Män som aktörer kvinnor som objekt och offer, könsmaksordningen lever även här.

Montreals dystra "pusher street", där missbrukare och tiggare samlades.

Montreals dystra  gatbit, där missbrukare och tiggare samlades.

Påfallande många fler hemlösa, psykiskt sjuka och missbrukare från alla folkgrupper tigger längs shoppinggatan och i tunnelbanan downtown i Montreal, jämfört med det vi ser i centrala Toronto. Orsaken är oklar. Statistiken visar inga stora skillnader i droganvändning mellan de två provinserna. Båda tillåter cannabis för medicinskt bruk från licensierade försäljare.

Cannabis får säljas för medicinskt bruk av företag med licens. Även i chokladkakeform, enligt nytt domstolsutslag.

Cannabis får säljas för medicinskt bruk av företag med licens. Även i chokladkakeform, enligt nytt domstolsutslag. Bild från Toronto.

Den konservativa regeringen verkar mot en allmän legalisering i hela Kanada av smärre innehav för ”rekreationellt bruk”. Men hälsoministern blir ändå upprörd när högsta domstolen nyligen tolkade lagen som att medicinsk marijuana får säljas i vilken form som helst, även chokladkakor. Om liberaliseringen ger fler eller färre tunga missbrukare är oklart.

Den liberala provinsregering som valdes Quebec 2014 har fått kritik för att vilja dra ner på vården för de utsatta grupperna, men det är inte hela förklaringen. Hemlöshet är sen 1997 ett växande problem i hela Kanada.
Till det positiva med Kanada får vi alltså lägga en del negativt, våldet mot kvinnorna i Winnipeg, välfärdstatistik om ökande kllyftor och ojämlik fördelning, mer pengar till de rikaste, ökande hemlöshet, och alltför stora klimatavtryck. (se faktaartikel) ;

Filmaren Michael Moores och Kanadaambassadörens ljusa bilder av ro, öppenhet och ordning har börjat krackelera, och även den nationella tryggheten har börjat minska.Dödsskjutningen av en polis utanför Ottawas parlament i början av året har skärpt vaksamheten inför terrorism och ökat beväpningen av polisen. Rädslan för fler attacker gör att även passregler och visumfrihet börjar ifrågasättas och man funderar på att ta efter USA. Frågan om fundamentalism har satts högre på den federala regeringens agenda och diskuterades livligt när vi var där.
I Montreal demonstrerar man sommaren 2015 mot brist på platser för socialt boende, i Toronto rusar bostadspriserna i höjden och den privata lånemarknaden frodas. En liten grupp rika får, även i Kanada, en allt större del av pengarna, medan medelklassen ser sina inkomster krympa – ett perfekt recept för att skapa ett samhälle med rädda medborgare som hellre ser om sitt eget hus och inte längre litar på grannen. Så visst kan och bör man oroas, kommer Kanada att vara lika vänligt och tryggt för medborgare och turister om tio år?

De två välordnade välfärdssamhällena Sverige och Kanada som ambassadören uppskattar i sitt Sommarprogram finns inte på samma sätt som för cirka 40 år sedan när han var utbytesstudent i Falun; aldrig har västvärlden varit så jämlik som då, några år under 1970- och 80-talen. Utvecklingen bort från detta borde bekymra ansvariga politiker som hyllar idén om våra länder som likvärdiga, trygga och öppna samhällen. Det finns ett pris med att försöka efterlikna USA som kan visa sig bli högt. Kanadas vänlighet värnas bäst med mer jämlikhet, inte mindre.!

Michael Moore uttrycker sin kärlek till Kanada

Sevärt hörvärt gåvärt i Toronto, Quebec och Montréal

Resa dit och där

Fakta om Kanada:

 

Läsvärt:
National Post, Toronto, engelskspråkig
La Presse Montreal, franskspråkig
Le Devoir, Montreal, franskspråkig
Metro i Toronto och Montreal
clobalnews.ca –
cbc.ca
LM Montgomery, Emily- och Anne på Grönkullaserien, särskilt den förstnämnda
Robertson Davies Deptford-trilogi, en berättele om några familjers öden i tidigt 1900-tal Femte rollen, Manikoran och En undrens värld
Alice Munro Nobelpristagare 2013, exempelvis samlingen På fri fot.

Sevärt: Svt.play, underlandet Kanada.

 

 

Dela detta:

Se, hör gå i Toronto

Toronto är Ontarios provinshuvudstad och med 2,6 miljoner största staden i Kanada samt dess finansiella centrum. Det byggs – och rivs – precis överallt, ändå är stan trivsam att strosa runt i och bitvis snygg.

Riktigt snygg skyline! Toronto juni 2015.

Riktigt snygg skyline! Toronto juni 2015.

För mycket skyrskrapor ger för mycket skugga och snålblåst. Torontos finanskvarter juni 2015.

För mycket skyrskrapor ger för mycket skugga och snålblåst. Torontos finanskvarter juni 2015.

Financial Post rapporterar om en växande privat lånemarknad vid sidan om den rätt så reglerade bankmarknaden (som inte får låna ut lika generöst som i Sverige). Trots hamrandet alltså en inbjudande och intressant stad, men lite mindre trevlig i finanskvarteren där alltför många höga hus släpper ner skuggor och snålblåst på fotfolket.

Restaurangägare protesterar mot Torontos rivningspolicy. Juni 2015.

Restaurangägare protesterar mot Torontos rivningspolicy. Juni 2015.

Runtom i stan pågår också protester mot att lägre hus och små restauranger trängs undan av skyskrapor med kontor för ännu fler revisorer och jurister och bostäder för välbeställda.

 

 

 

 

 

Väldigt mysigt att strosa längs Waterfront vid  Ontariosjön i Toronto.

Väldigt mysigt att strosa längs Waterfront vid Ontariosjön i Toronto.

Strandpromenaden, Waterfront vid Ontariosjön är vacker och inte särskilt kommersiell. Segelbåtar kan hyras, liksom förstås cyklar på olika platser i stan. Det cyklas mycket och byggs även nya cykelbanor. Torontos cyklister är en del av både av gatulivet och mediediskussionen, inte minst sedan tidigare borgmästaren Rob Ford tvingades avgå efter skandaler med crackrökning och sprit. Han valdes bland annat för att få stopp på strejker i tunnelbanan och sophämtningen och göra det lättare för bilister på cyklisternas bekostnad genom att sänka fordonsskatten och riva upp cykelbanor.

Waterfront i Toronto får cykelbanor. Juni 2015.

Waterfront i Toronto får cykelbanor. Juni 2015.

Han hann inte så långt, vid Waterfront läggs nu nya cykelbanor och för Torontos cyklister är många stadsgator cykelprio med tydliga cykelfält, medan andra fortfarande är ett livsfarligt äventyr. Kriget mot cyklisterna verkar ha avslutats, men inte diskussionen om hur och på vilka villkor de ska ta plats. Och Malmöbon Fredrik Gerttens film, bikes vs cars som bland annat handlar om Toronto får snart premiär (31 juli ) där och i övriga Kanada, och kommer säkert att ge ännu mer bränsle åt diskussionen.

Kriget med cyklisterna är över i Toronto i juni 2015. Vilket inte gör det ofarligt att cykla där.

Kriget med cyklisterna är över i Toronto i juni 2015. Vilket inte gör det ofarligt att cykla där.

Queensgate i Toronto, gammalt möter nytt.

Queensgate i Toronto, gammalt möter nytt.

För den som vill strosa är Queensgate, en gata med folkliv, mycket och blandad shopping, en park, ett modernt museum, opera och balett, tygbutiker, möbelbutiker, mode; i ena änden en blandning av låga mer bohemiska kvarter och längre ner höghusdistriktet med klädkedjorna och finanskvarteren. Spårvagn finns om du tröttnar på att gå. Chinatown ska man förstås också kolla in. Här är grönsaker och frukt mycket billigare än i andra butiker. Färdigmatsutbudet är stort. Mat och krogbesök är är inte billigare än hemma, alkohol köps i särskilda butiker med ungefär samma priser som här. Ontariovinerna lyfts fram lite extra (men inte alls i grannprovinsen Quebec). Var beredd på att det läggs på några dollar i extraskatt på allt du köper, vilket inte framgår på prislappen.

Textilbutiker, garnbutiker finns längs delar av Queeensgate i Toronto.

Textilbutiker, garnbutiker finns längs delar av Queeensgate i Toronto.

Alla butiker, där som här, vill ha dig som medlem.
I den enorma friluftsbutiken MEC måste du bli medlem och får för 5 dollar ett evighetsmedlemskap och tillstånd att handla tält, ryggsäckar, cyklar och allt annat som hör till supertrendig outdoorstyle.

Queensgate i Toronto  börjar med flowerpower och slutar med finansskrapor.

Queensgate i Toronto börjar med flowerpower och slutar med finansskrapor.

 

 

Av kulturlivet blev vi förtjusta i AGO, muséet för contemporary art. som lovar något för alla. Och utbudet är imponerande, förutom  Emily Carr, Kanadas stora samtidskonstnär, massor av regional, nationell och samtida konst, allt från Picasso till Kanadas framstående Group of Seven (1920-33).Och även nutida artister som Stephen Andrews, som gör samtidskonst om byggnadsarbetare i en stad som ständigt river och reser hus, om politiska möten, en selfie i jätteformat i höghusmiljö. Allt i en teknik som delvis var inspirerad av den engelske 1800-talskonstnären Turner. Men också nutida konstnärer som Anique J Jordan, vars porträtt av sina tre äldsta släktingar, svarta kvinnor klädda i inbördeskrigets röda unifomer skapar förvirring och nya tankar hos åskådaren.

 

 

Konstnär i dialog med publiken på Torontomuseet AGO.

Konstnär i dialog med publiken på Torontomuseet AGO.

Livs levande Torontoartisten Bonnie Dovine, har en egen rymlig monter för sitt projekt. Expanding Boundaries där hon målar vattenvägarna i Kanada under samtal med publiken. Besökarnas favoriter får för övrigt en egen knapp och finns llistade i museet, efter en omröstning som pågått från november-februari. Gott om utrymme och även speciella aktiviteter för barn. Vi tillbringar flera timmar här och enda minus är den dyra och pretentiösa restaurangen och ett litet, felplacerat fik.

Ambassadör Kenneth Mccarthney berättade i sitt sommarprogram att konstnärerna i Group of Seven inspirerats av svenska sekelskiftsmålare som Anders Zorn, för att komma bort från det koloniala hos de engelska och franska föregångarna.)

Vad gäller mat:  Toronto (och de två andra städer vi besökte ) delar frukostvanor med USA: en vanlig hotellfrukost, kör bagels som ska rostas, pannkakor, våfflor och french toast- rätter som ska kryddas med sirap eller ketchup och sköljas ner med svagt kaffe, sylt och mjukost i förpackning.. Turister från närmaste grannen styr.

Pannkakor, french toast, våfflor, gärna med sirap, sylt - eller ketchup till frukost. Men det finns alternativ.

Pannkakor, french toast, våfflor, gärna med sirap, sylt – eller ketchup till frukost. Men det finns alternativ.

 

Helt okej…och med ägg i olika former, färsk frukt, mjölk och müsli kan man undvika de värsta sockerfällorna. Kanadas befolkning ökar i vikt, precis som hela världens, och debattens vågor går höga, där som här, om det är ”husmanskosten” med mycket kolhydrater som är huvudorsak eller snaskandet på sötsaker och söta drycker istället för vatten som ställer till det för folkhälsan. Bokar du hotell via rabattsajter ingår sällan frukost. Vi har inte kollat särskilt på restauranger, men utbudet är stort och varierat. Anpassningen till amerikanska turister har gäller tyvärr även kaffet på samtliga hotell även i franskspråkiga Quebec. (Anglifierade Toronto kör för övrigt som USA, gärna med Fahrenheit istället för Celsius, och på gymmet med mile istället för kilometer på löpbandet. Ifall du tycker att du inte kommit någon vart…Annars samma maskiner där som här.

Ett fint minnesmärke är 100 Workers, som är en del av finanskvarteren. Genom att minnas dessa tragedier i det förflutna  vill konstnärerna sända ett budskap om hopp och skydd för arbetarna i framtiden.

Ontario minns genom John Scott och Stewart H Pollock 100 av de arbetare som under några år dött i arbetsplatsolyckor.

Ontario minns genom John Scott och Stewart H Pollock 100 av de arbetare som under några år på 1990-talet  dött i arbetsplatsolyckor.

Operan i Toronto ser småtråkig ut utanpå men är luftig och vacker inuti. Balettkompaniet är känd för Skönheten och Odjuret där dansaren Nurejev gav dem ett internationellt genombrott 1973. Sedan dess har den uppförts närmare 300 gånger och i sommar är det dags igen.

Operan i Toronto -känt för bl a balette Skönheten och odjuret.

Operan i Toronto -känt för bl a baletten Skönheten och odjuret.

Vi såg en annan föreställning, genomarbetad och snygg final för säsongen, tre danser med rysk och fransk inspiration: Sjostakovitz och Sartre. Billigt är det inte, men möjlighet till sistaminutenpriser gör att man kan komma in för halva priset. Under säsong har de gratis konserter vid lunchtid någon gång i veckan, vi köade för sådana en timme och underhölls sen av Canadence Vocal Quartet, en proffsig och uppskattad avslutning på säsongens Free concert series.

Vacker men tom, Ben McNullys fina boklåda i Toronto.

Vacker men tom, Ben McNullys fina boklåda i Toronto.

En besök i en bokhandel i varje stad fick ta tempen på litteraturklimatet. Mitt i finansdistriktet ligger Ben McNullys Books, luftig och vacker men ekande tom. Hans bokhandel finns med på en best-lista,men det hjälper inte: ”Folk läser inte böcker längre”, konstaterar han. Toronto är betydligt mer tunnsått på bokhandlare än Quebecs provinshuvudstad Montreal, 19 träffar kommer upp på nätsök här, I Montreal 530. Det finns säkert fler än så i Toronto, men skillnaden är påfallande. Köper amerikanska Rebecca Solnits uppdaterade Men explain things to me. Ser inte något skyltat med Ontarios stolthet Alice Munro.

 

Torontorapparen inspirerades av de som gick förbi som plötsligt var en del av hans mycket medryckande och väl belönade framförande.

Torontorapparen inspirerades av de som gick förbi som plötsligt var en del av hans mycket medryckande och väl belönade framförande.

Torsdag är AW-dag, då kontorsfolket i finanskvarteren drar ut för att summera veckan. Något suparliv ser vi inte, varken runt studentkvarteren eller vid krogarna. Antalet uteserveringar är få, Cigarettrökning är mindre vanlig här än i Sverige, se fakta. Alkohol säljs på ”systembolag” och priserna är inte låga. Däremot kan man få cannabis i särskilda licensbutiker om man har medicinska behov.

En installation nära studentkvarteren i Toronto för att visa på bilfria alternativ.

En installation nära studentkvarteren i Toronto för att visa på bilfria alternativ.

Dagstidningen National Post, som bevakar Ontario är en kvalitetstidning, hög, smal och snygg med en egen sektion bara för folk som jobbar med lagen, vilket inte är så märkligt när man ser de imposanta byggnaderna för revisions- och bankföretagen som tornar upp sig i stan. Summa summarum: Det är trivsamt att turista i Toronto,

Hockeyn är som bekant stor i Toronto och hela Kanada..

Hockeyn är som bekant stor i Toronto och hela Kanada..

Sevärt, hörvärt gåvärt i  Quebec och Montréal,

Resa dit och där

Fakta om Kanada

Värna vänligheten med jämlikhet, Kanada

Dela detta:

Se, hör, gå i Montréal

Centrala Montréal ligger på en ö ca 60 mil från New York och är med 1,9 miljoner invånare Kanadas näst största stad, och störst i provinsen Quebec. Stan är en helt egen mix av europeisk och amerikansk känsla, med en rad olika byggstilar och grader av elegans och ruffighet. Men fransktalande bor för sig och engelsktalande för sig.

Montréal har inte en lika intensiv skyline som Toronto. Downtown som hotellutsikt.

Montréal har inte en lika intensiv skyline som Toronto. Downtown som hotellutsikt.

Här finns högst andel unga med högskoleutbildning av alla nordamerikanska städer, och stan kan ståta med utmärkelsen World Book Capital, 2005-2006. Det officiella språket är franska, som talas av cirka 60 procent.

Montreals Jobbsökarbuss för unga mellan 15 och 35, hade premiär när vi passerade i början av juni. Här får man hjälp med cv, lediga jobb med mera.

Montreals Jobbsökarbuss för unga mellan 15 och 35, hade premiär när vi passerade i början av juni. Här får man hjälp med cv, lediga jobb med mera.

Boulevard Saint Laurent. Gatan som delar anglofoner och francofoner i Montreal. Trevlig att strosa på.

Boulevard Saint Laurent. Gatan som delar anglofoner och francofoner i Montreal. Trevlig att strosa på.

Boulevard Saint Laurent delar fransk- och engelsktalande i Montréal, men språkgränserna börjar luckras upp.

Boulevard Saint Laurent delar fransk- och engelsktalande i Montréal, men språkgränserna börjar luckras upp.

Men nära 40 procent, talar engelska och i praktiken är staden tvåspråkig. med ett strängt uppdelat boende, där frankofoner (fransktalande) huvudsakligen bor på den östra sidan, medan anglofoner (engelsktalande) bor på den västra, något turisten inte tänker på, men som bidrar till att separatistiska känslor vidmakthålls. ”Det är mycket spänningar”, säger filmaren Sophie, intervjuad i ovan nämnda SVT-serie. Hon talar om stan som en plats med två, eller flera ensamheter, att möten mellan språkgrupper sällan äger rum. Men uppdelningen börjar trots allt luckras upp.

Unga  flyttar allt oftare ”över gränsen”, som går vid en av citygatorna Boulevard Saint Laurent.. Språkrivaliteten märks inte för turisten annat än som nålstick och kulturkamp i medierna, exempelvis kolumner om vilken provinsstad (Toronto eller Montreal) som är coolast och mest attraktiv att bo i. En populär engelskspråklig skådis som vuxit upp i Montréal men nu meddelar sin avsikt att bosätta sig i Toronto ”för att det är enklare” för honom som engelsktalande får lika högljudda och besvikna reaktioner som spelarövergångar mellan två Stockholmslag, eller än värre, eftersom det handlar om att artikulera ett missnöje med en etablerad kultur- och identitetspolitik, som inte gärna ska ifrågasättas .

Montréal vs Toronto: Skådespelaren som flyttade väckte starka känslor. Och en triumferande kommentar i engelskspråkiga National Post.

Montréal vs Toronto: Skådespelaren som flyttade väckte starka känslor. Och en triumferande kommentar i engelskspråkiga National Post.

” Vi har inga problem med olika språk Men du måste vara fransktalande för att få ett bra jobb i Montreal”, säger tjejen som arbetar i informationsbutiken i Lachine. Hennes hemspråk är franska ”men min mamma satte mej i engelsk kindergarten för att jag skulle lära mig engelska också” förklarar hon sin lediga växling mellan språken.Den engelska minoriteten är stark i Montreal, där cirka 100 000 barn går i engelskspråkliga skolor – och kräver utökade rättigheter. På bussen sitter skolflickor i uniform med UnionJack på ryggsäcken. Men i engelsktalande Toronto är den franska minoriteten stor och stark, så någorlunda maktbalans råder.

Slottsliknande hotell - det äldsta - i Montréal

Slottsliknande hotell – det äldsta – i Montréal

De flesta som vi pratar med talar båda språken, även om det ofta uppskattas och ibland underlättar att försöka sig på franska. På hotellet exempelvis är det jättetrevligt att i hissen kunna växla några ord om livets allmänna besvärligheter med städerskan. Här verkar all personal ha status och yrkesstolthet, något jag tänker på även när vi ser städare som gör snyggt på gågatedelen av Rue S:t Catherine vid nöjescentrum.

Yrkesstolta städare gör fint runt papperskorgarna i Montreal.

Yrkesstolta städare gör fint runt papperskorgarna i Montreal.

En kvinna i festivalområdet på Rue S:t Catherine visar sin unga medarbetare hur han ska tömma papperskorgarna och ta hand om återvinningen. Hon återvänder sen till papperskorgarna för att ge dem en sista finish med trasan så att de blänker innan de sätter sig i vagnen och kör mot nästa ställe.

Montreal satsar ambitiöst på kultur både fin- och folklig och sommartid är Quartier des spectacles med omnejd full av festivaler, Francofollie-festival med jazz, techno, väggmålning, mat..flera pågick eller var på gång när vi var där, under god stämning och mycket går att ta del av gratis. Stan har, som nämts, ganska många utslagna och tiggare som syns på ett annat sätt än i Toronto, men otrygg känner man sig inte, bara beklämd.Många av de äldre som hamnat på gatan har psykiska problem och har själva ”valt att stanna kvar”, är en åsikt som ofta hörs när man för upp frågan.

Fasadmålningsfestival i Montreal juni 2015.

Fasadmålningsfestival i Montreal juni 2015.

Fasadmålningsfestival i Montreal juni 2015.

Fasadmålningsfestival i Montreal juni 2015.

Klimatet i Montreal, liksom de övriga två städerna, var behagligt de veckor i juni vi var där, det regnar ganska mycket, men sällan någon längre stund. Det finns flera engelskinspirerade parker att koppla av i och du hyr lätt (om du knäcker instruktionen) en cykel och trampar runt tills du tröttnar. Ovan nämnda Boulevard  Saint Laurent är en mysig gata för att kolla fasadmålningar, vintage och bohemiska butiker, liksom genderöverskridande mode. Stan kallas ibland för Queerbec för sin toleranta inställning.

Boulevard Saint Laurent i Toronto har mycket kul vintage.

Boulevard Saint Laurent i Toronto har mycket kul vintage.

Rue S:t Catherine går rakt igenom stan och är den stora shopping och även kulturgatan. Däromkring finns museer, upplevelsekvarter, kulturkvarter, konserthus, bibliotek ( där vi hör en den unga symfoniorkestern ,kör,solister och hängiven dirigent framför Brahms Requiem så att himlens portar nästan öppnar sig) stort bibliotek, universitet (som ligger nere i t-banan. På den stora shoppinggatan får den skickliga tjejen som sjunger starkt och klart massor med dollarsedlar i hatten. LIte längre ner sträcker en medelålders kvinna fram sin hand och ber om pengar. Hon är tunn, med svart fläta och en prydlig kofta Och hemlös..Varför, undrar jag. ”Min mamma dog och nu klarar jag det inte längre”, säger hon.

Montreals skickliga gatusångerska, imponerar på Rue S:t Catherine.

Montreals skickliga gatusångerska, här på Rue S:t Catherine.

Den utveckling mot ökade inkomstklyftor och allt fler superrika som OECD-siffrorna visar hotar både befolkningen och den faktiska upplevelsen av ett land som vill bevara ”ro, tolerans och ordning”

En annorlunda musikupplevelse erbjuds i katedral Christ Church på Rue S:t Catherine,, som för ett frivilligt bidrag inbjuder till högklassiga konserter flera gånger i veckan. Vi passar på och hör en kvinnodominerad blåskvintett, L’ensemble de Cors framföra verk för horn, av Wagner och Mahler. Inte insmickrande, inte vad man förväntar sig i en kyrka och med hög musikalisk nivå.

Wagner och Mahler i Cathédrale Christi Churh i Montreal, framförda av blåskvintetten. L'Ensemble de cors/Cortet Horn Ensemble.

Wagner och Mahler i Cathédrale Christi Churh i Montréal, konsert  av kvinnodominerade blåskvintetten. L’Ensemble de cors/Cortet Horn Ensemble.

En lokal pjäs visar sig vara ett underhållande sätt att bekanta sig med historia och kultur. Duddy Kravitz, en engelskspråkig musikal om Montreals historia, sedd genom en judisk migrants ögon spelas på den lokala teatern The Segel Centre i en närförort. Uppsättningen bygger på en i Montreal välkänd roman med samma namn, av Mordecai Richler, som också är på gång som film. ”Åh, den läste jag i skolan”, utbrister en kvinna som vi frågar om vägen. Pjäsen gav ett stycke av Montreals historia, om klass och religion och den ibland smutsiga vägen till makten. Publiken en makalöst homogen grupp av vita välbeställda i medelåldern och däröver, som alla verkade känna varann, skrattade helhjärtat åt de ibland råa skämten om judiska traditioner från scenen.
.
Utbudet av böcker och tidningar i våra kvarter och hela Montreal är stort. 530 bokhandlare dyker upp vid en sökning på nätet (jämfört med Torontos 19, inte helt rättvisande sökurval men skillnaden är stor) Det är lätt att hitta ett kanonutbud av tidningar, och böcker. Vi kollar in en bokhandel av snabbköpskaraktär på Rue S:t Catherine est, en av flera som vi passerar på väg till hotellet.. Där finns redan serieboken Catharsis, den överlevande tecknaren Luz avsked till uppdraget att rita i Charlie Hebdoe, – som dagen innan har recenserats i den franskspråkiga Montréal-tidningen Le Devoir. Att kulturen, har en framträdande plats i Montreal är uppenbart, liksom att de vårdar sin utmärkelse som världsbokstaden.

Men allt är inte vackert. Exempelvis är den gamla staden delvis sönderskuren av en trafikerad gata och Domen har byggts in i en trafikkarusell med en sotsvart 35 våningar hög skyskrapa som tar ljus och karaktär från platsen. Det hjälper inte med pytteliten minnesplakett på klossen om att det en gång stod en pojkskskola här.

En trafikled och ett 75-vånngarshus funkar inte fint med gamla stans Dom i Montréal.

En trafikled och ett 75-vånngshus funkar inte fint med gamla stans Dom i Montréal.

Muséet Château Ramezay ligger i den gamla staden och är en intressant, blandning av saker, möbler, vardagsdetaljer och historiska beskrivningar. En trädgård hör också till och volontärer i tidstypiska dräkter finns på plats.

Château Ramezay, bruksföremål som skor och kläder finns att beskåda.

Château Ramezay, bruksföremål som skor och kläder finns att beskåda.

Jag sympatiserar med er som tvingas stå ut med att bli filmade och betittade när ni arbetar på biltävlingarna i Grand Prix, skriver en fd anställd i en debattartikel i La Presse Mntréal.

Jag sympatiserar med er som tvingas stå ut med att bli filmade och betittade när ni arbetar på biltävlingarna i Grand Prix, skriver en fd anställd i en debattartikel i La Presse Mntréal.

 

Från Château Ramezay.  Höghjulingen från 1870, den uppfannts av James Starley.

Från Château Ramezay. Höghjulingen från 1870, den uppfannts av James Starley.

I Montréal pågår samtidigt med VM i fotboll även Grand Prix, motortävlingarna där kvinnorna bara fungerar som smycken och dekorationer, konstaterar en fd anställd i en utmärkt debattartikel  i La Presse Montréal.

 

En polisprotest som får mycket uppmärksamhet inträffar vid begravningen av fd premiärministern Jaques Parizeau mångårig regeringschef i Quebec – frihetskämpen för dem som vill se ett språkdelat Kanada..”Je vous aime, monsieur Parizeau” är rubriken i Le Journal de Montreal, som rapporterar om händelsen på åtta sidor. Men polisen är arg för att deras pensioner ska försämras och vaktar vid begravningen i röda kepsar och färgglada kamouflagebyxor, vilket väcker ett ramaskri. Polisen saknar klass och stil, säger borgmästaren som vill se en lagändring som tvingar polisen att klä sig i mörk uniform. (Vilket de däremot gjorde när en känd hockeyspelare begravdes.

Montreals coola polisuniformer - men när förre premiärministern begravdes i juni 2015 användes de istället för mörk kostym, borgmästaren blev rasande.

Men när förre premiärministern begravdes i juni 2015 användes de med röd keps, istället för mörk kostym, borgmästaren blev rasande.

Kamouflagebyxor, röda kepsar, shorts, Montreals poliser har coola uniformer.

Kamouflagebyxor, shorts, Montréals poliser har ovanligt avspända uniformer.

Den som vill veta mer om Kanada och Quebec som handelsplats kan ta en tur till Larchine via metro och buss. (ca 45 minuter) Där finns ett pälshandelsmuseum, och ett litet men fint konst- och kulturmuseum som gratis visade lokala konstnärers tolkning av livet vid vattnet, miljöer och vardagsföremål från tiden då handel med bäverskinn var en viktig del av näringen.

 

Bruksföremål från nybyggartiden visas på ett litet men innehållsrik kultur- och konstimuseum i Lachine, utanför Montreal. Där finns även ett större pälshandelsmuseum.

Bruksföremål från nybyggartiden visas på ett litet men innehållsrik kultur- och konstimuseum i Lachine, utanför Montréal. Där finns även ett större pälshandelsmuseum.

Sevärt, hörvärt, gåvärt i Toronto, Quebec

Värna vänligheten med jämlikhet, Kanada

Resa dit och där

Fakta om Kanada 

Dela detta:

Fakta om Kanada

För stora ekologiska fotavtryck – precis som Sverige, monarki, precis som Sverige, men 22 gånger större och olika på flera andra sätt.  Här är några fakta om den unga nationen Kanada.

Kanoter för transport av bäverpälsar via kanalen i Larchine, utanför Montréal. Viktig handel på 1700-talet.

Kanoter för transport av bäverpälsar via kanalen i Larchine, utanför Montréal. Viktig handel på 1700-talet.

Kanada är en konstitutionell monarki och en förbundsstat med 10 provinser och 3 territorier. Den brittiska drottning Elizabeth II är statsöverhuvud, i landet företrädd av en generalguvernör. På federal nivå styr de konservativa premiärministern är Stephen Harper, sedan 2006, i oktober i år är det val. Som nation är Kanada ung,och fick en egen författning 1 juli 1867 efter flera hundra års strider mellan franska och engelska kolonisatörer och med ursprungsbefolkningen.

22 stycken Sverige får plats i Kanada som till ytan är världens näst största efter Ryssland med 5 tidszoner från öst till väst. (Ryssland har 10 tidszoner). De ca 35 miljonerna invånare har har nära 10 000 miljoner kvadratkilometer land. Kanada har inom sina gränser den magnetiska nordpolen, (däremot tvistar de med Ryssland om rätten till den geografiska nordpolen, som ligger under en bergskedja på havsbotten. Där Ryssland placerat sin flagga med hjälp av en u-båt år 2007. ) Landet är ojämnt bebott. 80 procent bor i städer i en smal remsa längs gränsen till USA dit 75 procent av exporten går.En tredjedel av kanadensarna bor mindre än150 km från USA,
I de 3 nordliga territorierna med en yta som hela Västeuropa bor endast ca 115 000 invånare.

Toronto, finanscentrum i Kanada handlar mer med olja än pälsar.

Toronto, finanscentrum i Kanada handlar mer med olja än pälsar.

Kanada är, enligt sin officiella information, ett öppet, tolerant och mångkulturellt land, som varje år välkomnar ca 250 000 nya medborgare. Arbetslösheten bland immigranter är låg. Arbetsmarknadsminister Ylva Johansson S, vill lära av Kanada, som dock har en helt annorlunda migrationspolitik, inte minst när det gäller vilka som får uppehållstillstånd inom kvoten arbetskraftsinvandrare, vilket är de allra flesta av de 250 000. Där väljer Kanada bland sökande och utbildning ger höga poäng och större chans att invandra. Urval sker även efter exempelvis regioners behov av arbetskraft. En del av övriga är anhöriga till arbetskraftsinvandrarna, en liten del är flyktingar.Cirka 10 450 sökte asyl i Kanada 2013, en halvering jämfört med 2012. Som jämförelse sökte 109 600 asyl i Tyskland, i USA 88 400 och Sverige kom på plats 5 med 54 300 asylansökningar. År 2013 invandrade till Sverige 115 645 personer, och 2014 ca 120 000 , enligt SCB, den största folkökningen på nästan 70 år. I Sverige kommer arbetskraftsinvandrare enligt andra regler, och 2012 – 13 var det ca 11 000 utanför EU/EES som fick tillstånd och ca 8 000 inom EU som jobbade i Sverige.
Några gränskonflikter, som exempelvis USA-Mexico har Kanada inte eftersom landet gränsar till USA, och närmaste havsgranne är Grönland.

Kallar sig tvåspråkigt. De flesta talar engelska som första språk, men stora franska minoriteten finns representerade i flertalet provinser och är första språk i Quebec-provinsen. Men det talas fler språk än två i landet.
Engelska (officiellt språk) 58.7 %, Franska (officiellt språk) 22.0 %, Punjabi 1.4 %, Italienska 1.3 %, Spanska 1.3 %, Tyska 1.3 %, Kantonesiska 1.2 %, Tagalog 1.2 %, Arabiska 1.1%, övriga språk 10.5 % även ursprungsbefolkningens Nunavut och Inuktitut har status som officiellt språk. Kanada har tre ursprungsfolk, totalt cirka 1,4 miljoner av invånarna:: Indianer, som kallas Först Nations, Inuiter, med ursprung på Grönland, samt Métis, med indiansk-franska rötter.

Två tredjedelar räknar sig som kristna, katoliker cirka 43 procent, protestanter cirka 23, muslimer cirka 2 procent, och en växande grupp, 24 procent, säger sig sakna religion. Inte helt olikt Sverige. Även i den religiöst aktiva grannen USA, där det ses som suspekt att vara ateist har andelen amerikaner som saknar religiös identitet ökat från 4 procent 1948 – 16 procent 2008.
Härkomst för befolkningen idag ungefärlig uppdelning: Brittiskt ursprung 28 %, franskt ursprung 23 %, övriga européer 15 %, Indianskt ursprung 2 %, Övriga 6 %, blandat ursprung 26 %.

Stora ekologiska fotavtryck: Kanada har gott om energi, som sandolja och vattenkraft. På grund av billig vattenkraftsproducerad el använder kanadensarna mest energi i världen / invånare.
Om alla människor i världen skulle ha samma konsumtionsnivå som en genomsnittlig invånare i Kanada skulle vi behöva 3,7 jordklot, enligt globalis.se För grannen USA är motsvarande siffra 3.8 jordklot – och för Sverige 3.6 jordklot!
Våra tre länder samsas även i toppen när det gäller måttet ekologiskt fotavtryck, människans förbrukning av naturresurser mätt som arealenheter: På plats 1 Australien 8,3 , 2. Förenade Arabemiraten 8,1, plats 3 USA 6.8, plats 4 Kanada 6,6 och plats 5 Sverige 6.5.

Alkoholbruk och rökning: I Kanada dricks snitt ca 13.2 liter ren alkohol per person över 15 år, nykterister borträknade.Män dricker dubbelt så mycket som kvinnor. 18,8 jämfört med 7,4 för kvinnor. I hela vuxna befolkningen är snittet 10,2, en ökning från 9,8 på fem år.
17,3 procent ser sig som vanerökare, varav 19,7 män och 15 % kvinnor.
I Sverige dricks cirka 13,3 liter för motsvarande grupp, varav män står för 17,1 och kvinnor för 8,8 liter. Snittet i hela befolkningen är 9, 2. Som vanerökare klassas 19 procent män och 26 % kvinnor, snittet är 23 %.
Heavy drinkers: Kanada: 31,2 procent män, 14,7 procent kvinnor – snitt 23,1 procent
Heavy drinkers Sverige: 41,2 procent män, 23,2 procent kvinnor – snitt 34,5 procent.

Sjukvård påminner om det nordiska systemet med allomfattande skydd för medicinskt nödvändig sjukvård, men liknar mer Holland när det gäller finansieringen. Provinserna ansvarar och staten styr genom att bidra till finansieringen. Cirka 75 procent av vården utförs i privat regi, främst av privata icke vinstdrivande sjukhus. Men allt färre tjänster finansieras av det offentliga, och måste betalas av individen själv eller privata tilläggsförsäkringar. De flesta yrkesverksamma i Kanada har en privat sjukförsäkring för exempelvis tandvård, optiker, receptfri medicin.
Sjukvårdens kostnader som andel av BNP var nästan 12 procent 2010, jämfört med 9 % 2000. Motsvarande siffror för USA: 18 (14) och Sverige knappt 10 (8).

Hotad jämlikhet: Kanada finns numera på en inte så hedrande fjärde plats bland länderna, där störst andel av den totala inkomstökningen gått till den rikaste procenten. Kanada ligger visserligen närmare Europa än USA om vi ser till den så kallade Ginikoefficienten som mäter inkomstspridningen i ett land. Med det måttet är USA år 2013 en värsting på ojämlikhet mer än dubbelt så ojämlikt (18,8) som Kanada (8,6) som finns strax under genomsnittet för OECD (9,6) . Kanada är ungefär en tredjedel mer ojämlikt än Sverige (6,3). som fortfarande är bland de bättre länderna. Men ojämlikheten har de senaste åren ökat lika snabbt i Kanada som i USA när man ser hur stor del av inkomsterna som går till den rikaste procenten. Förändringen gäller perioden 1981-2013, Satsningarna på social välfärd, som andel av BNP i Kanada ligger ungefär som i USA strax under 20 procent, jämfört med Sveriges cirka 30 procent. Landets offentliga inkomster från skatter, ränteinkomster, tullar mm, som andel av BNP ligger strax under 40 procent, Sveriges strax över 50, i USA runt 30.
Läs mer fakta exempelvis på Wikipedia UNHCR, WHO, OECD, Kanadas ambassad.SCB

Läsvärt:
National Post, Toronto, engelskspråkig
La Presse Montreal, franskspråkig
Le Devoir, Montreal, franskspråkig
Metro i Toronto och Montreal
clobalnews.ca –
cbc.ca
LM Montgomery, Emily- och Anne på Grönkullaserien, särskilt den förstnämnda
Robertson Davies Deptford-trilogi, en berättele om några familjers öden i tidigt 1900-tal Femte rollen, Manikoran och En undrens värld
Alice Munro Nobelpristagare 2013, exempelvis samlingen På fri fot.

Sevärt: Svt.play, underlandet Kanada.

Sevärt hörvärt gåvärt i Toronto,  Quebec och Montreal:

Resa dit och där

Värna vänligheten med jämlikhet, Kanada!

Dela detta:

Se, hör, gå i Quebec

Quebec är med drygt 600 000 invånare Kanadas näst äldsta stad, grundad 1608. Stan möter i juni med ett klimat, som ligger som en mjuk kofta över axlarna så att man varken fryser eller svettas, och kan sitta ute och äta både lunch och sen middag.

Den europeiska miljön  i Quebec lockar turister från USA, som kan köra dit på några timmar.

Den europeiska miljön i Quebec lockar turister från USA, som kan köra dit på några timmar.

Turistreklam visar vilda vattenfall, massor av vit snö som på vintern får stan att se ut som ett vykort och fokus verkar vara, vandringar, skidåkning, kanotpaddling. Den äldsta stadskärnan påminner om kvarteren i tevedramat En liten fransk stad och är full av amerikanska turister.

Gamla staden i Quebec - kunde vara inspelningsplats för En liten fransk stad.

Gamla staden i Quebec – kunde vara inspelningsplats för En liten fransk stad.

Quebec var tidigare Kanadas huvudstad, en roll de turades om med Montreal om att ha innan drottningen 1857 bestämde att det skulle bli Ottawa.

Quebec var tidigare Kanadas huvudstad, en roll de turades om med Montreal om att ha innan drottningen 1857 bestämde att det skulle bli Ottawa.

Quebec är provinshuvudstad och genom sin ringmur den enda nordamerikanska staden på UNESCO:s skyddsvärda lista. Under flera decennier turades Toronto och Quebec om att vara regeringshuvudstad(ungefär som Bryssel och Strasbourg för EU-parlamentet) Men 1857 bestämde drottning Viktoria att Ottawa skulle bli Kanadas huvudstad. Det talas huvudsakligen franska här, men de starkaste separatistkänslorna börjar luckras upp, särskilt bland yngre.

 

 

Inga turistfällor. God mat och trevlig atmosfär  i Quebecs gamla stadskärna.

Inga turistfällor. God mat och trevlig atmosfär i Quebecs gamla stadskärna.

Inne i den gamla stadskärnan, bakom en anonym, svart glasentré öppnar sig Musée de L’Amerique Francophone, en renoverad byggnad med munkarnas samlade konst- och kulturskatter, som visas inne i de gamla valven, modernt och ambitiöst, om än lite dystert.

Det kapell som bevarats är vackert med en stor körläktare och fin akustik. Här har vi tur, när vi är där framträder Ensemble Vocal Dal Segne en lokal amatörkör som funnits sen 2009. De ger en innovativ och tekniskt briljant konsert med klassiska koraler i modern form, verk av landets egna kompositörer (varav en av dem, en äldre herre, satt i bänken framför oss). Det var inte gratis, men de tre timmarna tillsammans med dem och publiken, som alla verkade vara bekanta, kändes som att vara inbjuden till en söndagsträff med stans goda kulturbärare.

En innovativ tolkning av traditionella verk framfördes av Ensemble Vocal Dal Segno i Museékapellet i Quebec.

En innovativ tolkning av traditionella verk framfördes av Ensemble Vocal Dal Segno i Museékapellet i Quebec.

På cykelavstånd utanför Quebec (20 kilometer) ligger den lilla ön Ile D’Orleans där man kan prova lokalproducerad mat och exempelvis köpa cider. Tipset fick jag via SvT-plays serie om Underlandet Kanada från 2013 som nyss gått i repris.

Quebecs turistkvarter i den gamla staden.

Quebecs turistkvarter i den gamla staden.

Den bokhandel vi kollar in i Quebec, på huvudstråket in till gamla stan, Librairie Pantoute är väl placerad mitt på gågatan och har öppet till 22 varje dag. ”Är ni från Sverige, jag måste visa er den här författaren Jonasson, känner ni till honom? utropar expediten och rotar i en hög på ett bord intill. Där ligger just sagde Jonas Jonassons senaste roman översatt till franska, och på hyllan står megasuccén om 100-åringen som klev ut… översatt även till engelska. ”Själv har jag bara sett filmen, säger hon och tittar intresserad på den ena av de två pocketböcker jag köpt ”L’empereur C’est moi” av Hugo Horiot, som fått Prix des lecteurs selection 2015. ”Åh den vill jag läsa”, säger hon.(Och den är bra!) Jag köper även den japansk-franska Amelie Nothombs Nostalgie Heureuse och en novellsamling av Alice Munroe, som inte fanns exponerad i Toronto. Här finns ett fint utbud för både frankofoner och anglofoner. Helt klart bättre kulturklimat i denna pigga boklåda.

Bokfynd i Quebec. En fransk pojkes egen starka berättelse om att växa upp med bokstavsdiagnos..

Bokfynd i Quebec. En fransk pojkes egen starka berättelse om att växa upp med bokstavsdiagnos..

 

Kvällen: Vi är bara en natt i Quebec och äter middag på en gård, en bakficka till en glammig restaurang, där det pågår en glad och högludd tävling med lag i olika tröjor och en visselpipsförsedd lekledare.Ung publik som dricker öl och cider. hyfsade priser, Råkar beställa in en stor skål med chips till en lika stor skål med majschips och guakamole. Samt en mycket salt löksoppa. Men det är turistens särskilda menymisstag, och chipsen är hemgjorda och goda,

Sevärt, hörvärt, gåvärt i Toronto, och Montréal

Resa dit och där

Fakta om Kanada

Värna vänligheten med jämlikhet, Kanada

Dela detta:

Resa till och i Kanada

Det är inte billigt att åka till Kanada, inte heller är det ett lågprisland, men bl a oljeöverskott på marknaden har försvagat kanadadollarn.Det gör att  resenärern för närvarande får betydligt mer för kronan. Kanadollarn kostar när detta skrivs 6,59 och hela 2 kr mindre  än USA-dollarn,8,59 efter att det tidigare brukat ligga ungefär på samma värde.

”Nu får vi den finanskris vi slapp 2008″, sa en expedit i ett varuhus i Toronto lite dystert och finansanalytiker i kanadensiska media tror inte att valutan stärks inom den närmaste tiden. Den som bara ser allt byggande i Toronto märker dock inte av någon ögonblicklig kris.

Toronto, en stad full av rivningstomter och byggkranar.

Toronto, en stad full av rivningstomter och byggkranar.

Ordning och reda i redan iavgångshallen i Toronto station.

Ordning och reda i redan iavgångshallen i Toronto station.

Tåget är som flyget, biljetten ett boardingpass och du köar vid "gaten" i avgångshallen varifrån du leds till tåget.

Tåget är som flyget, biljetten ett boardingpass och du köar vid ”gaten” i avgångshallen varifrån du leds till tåget.

Vi turistade med flyg till Toronto, tåg till Quebec och Montreal, varifrån hemresan bokades. Inte helt optimalt visade det sig, eftersom SAS  lösning på den rutten var att flyga ”baklänges” med byte i Chicago, vilket la ytterligare en jetlegstimme till de andra sex. Vår variant var inte billigast, och vi ville inte flyga med bolag utan kollektivavtal. De lågprisbiljetter jag hittat  efteråt vid en snabb sökning efteråt ligger runt 7 300 – 8 500 kr t.o r med ett byte. Resan tar olika lång tid beroende på pris och byten – från 10 – 30 timmar! Jag har inte skaffat en fullständig överblick. Obs att en mellanlandning i USA kräver ett inresevisum, och sök det via flygbolagen, inte via nätet. Det finns en del bedrägerisajter som är väldigt lika originalet.

Tågresorna bokades via nätet och fungerade fint. Väl på stationen råder ordning som saknas i Sverige; man checkar in vid en ”gate”, i avgångshallen, biljetten är ett boardingpass, och du leds till rätt plattform som vid flyget, stora bagage vägs och rödmarkeras, det får inte tas med till bagagehyllan vid platsen, som har stängbara skåp med gott om utrymme för små resväskor och övrigt handbagage. Praktiska små bord i handtagen till stolarna fälls ut vid behov.. Konduktören ber i högtalaren alla att ha ringsignalen på mobilen avstängd och att man inte får stå upp när tåget kör fort.. Alla vagnar är tysta vagnar. Vagnen intill är en klass högre, liksom ryggstöden, färgen på sätena mörkare grön (vi har röda) och den vagn som dras runt där innehåller inte mackor, läsk och kaffe utan vin, färska jordgubbar och varmrätter. Och om inte en vagn faller över spåret (som hände oss) och det inte kommer alltför många långa godståg som har förtur så anländer de även i tid.

Från tågfönstret, på väg från Quebec till Montréal.

Från tågfönstret, på väg från Quebec till Montréal.

Torontos järnvägsstation förvånar genom att helt sakna kommersiella butiker i avgångshallen Särskilt dyrt är det inte, och det är avsevärt bättre än SJ  – dock inte maten i andra klass, som säljs från ambullerande vagn.. De resrutter mellan storstäder som vi bokade via den privatiserade järnvägsjätten Rail Canada var inte överdrivet vackra, ungefär som mellan Stockholm och Linköping, eller Malmö-Hässleholm. Kanada är ju enormt och för den som vill se mer hänförande delar av landet finns det särskilda utsiktsvagnar att boka på sådana rutter, något exempelvis Alice Munroe gärna återkommer till i sina noveller. Den som söker något svindlande ska exempelvis testa Pacific Railways på sträckan Montreal – Vancouver. Inte heller hamnade vi i Munroskt intressanta samtal med medpassagerare, som inte var särskilt sociala. Men det var bekväm, tryggt och tillräckligt trivsamt.

Hamnstaden Montréal från tågfönstret.

Hamnstaden Montréal från tågfönstret.

Priset med Rail Canada för en resa tur och retur de 543 kilometerna Toronto – Montreal i andra klass är cirka 88 kanadadollar ( en dollar för närvarande ca 6,59  kronor) En bussresa motsvarande sträcka kostar ungefär lika mycket.

Särskilt imponerande är tågpersonalen, där det är snudd på omöjligt att höra vilket som egentligen är deras modersmål, franska eller engelska.  I städerna åkte vi bara tunnelbana i Montréal som funkade utmärkt. Cyklar hyrs ut och kan tas med i första vagnen.

I Montreal kan cyklarna tas med i tunnelbanans första vagn.

I Montreal kan cyklarna tas med i tunnelbanans första vagn.

Sevärt, hörvärt, gåvärt i Toronto,  Quebec, Montreal

Värna vänligheten med jämlikhet, Kanada

Fakta om Kanada

 

 

Dela detta:

Maria vet vad fattigdom gör med ett barn

Sommar i Sverige, Almedalsveckan. Semestervecka. Greklandskris som hotande kuliss, ännu en räntesänkning som ska få fart på hjulen. Bildningsbyrån, en del av Utbildningsradion i P1 kör en reportageserie om att vara skuldsatt, att leva utan pengar, . Det handlar om att vara fattig, om en tom kyl och ett hem som saknar möbler. Eller ett hem som tas ifrån en.18-åriga Maria vet hur det är.

Stillsamt minut efter minut, i fyra timslånga avsnitt, talar de underprivilegierade om hur det är att vara resurslös. Inte en vecka innan lönen, utan hela tiden. Om att ta ett sms-lån för att komma ur det värsta – och hamna ännu hårdare i skruvstädet. Om att få veta att pappa snålat in på maten för att de ska kunna göra något kul i helgen. Eller att inte vilja gå till läkaren för att mamma inte har råd.

Maria, snart 18 i fjärde delen av serien, har vuxit upp med skuldsatta föräldrar. Pappa försökte dölja det under hela uppväxten. Mamman har gjort tvärtom. Marias rum är ett hopplock från snälla släktingar, Blocket, Ikea. Verkligen inte någon katastrof i sig, men oupphörlig fattigdom nöter. Hon fick redan som 11-åring lära sig strategier för att inte belasta budgeten. Och tycker att det blivit för mycket ansvar, även om ansvar i sig är bra.”När jag är hemma själv kan jag gråta jättemycket eller vara jättearg. Ibland skriver jag jättemycket, sen river jag söner papperet och kastar det.”
Hon har burit det mesta inom sig, inte velat ha en massa uppmärksamhet, ” Jag har pratat lite med många men aldrig sagt allt till en.”

När Marias pappa hyrde del i ett hus, med trädgård precis som de andra barnen, kände hon sig rik, men insåg snabbt att hon inte hade det som kompisarna. Deras hus var tomt. Kompisarna åkte på semestrar, åt god mat. ”Jag har nog fortfarande ätit mer borta än hemma.” De flyttade sedan till en tvåa i Malmö. Pappan berättar att han sover i soffan också, har inte råd med båda delarna. Han är sjukpensionär, skuldsatt, har ca 40 000 – 60 000 kr kvar att betala av, Det rör sig om småskulder som en ljudbok till Maria , de har vuxit med ränta på ränta Men han har gjort allt för att ge sin dotter ett bra liv, De gjorde roliga saker på helgen som mamman inte hade råd med. Pappan ville inte inviga henne. Hon skulle slippa bekymmer. Men när hon började bli 14-15 år började han redogöra för läget.
Maria tyckte det var skönt att tro att pappan hade det bättre än mamman. Nu när hon vet känner hon sig skyldig: ”Det var jobbigt att få reda på det!”
Pappan försöker trösta: Det var mitt eget val, att prioritera dig, det kändes helt rätt.” Han berättar i Bildningsbyråns radiointervju att varje månad har de en grej som de unnar sig för 300 kr, Nu väntar han på en canvasbild på Cheeta, den döda hunden.

De berättar om första badsemestern; pappan hittade en resa till Polen för 1500 kr för två personer, och gick till biblioteket och bokade den. De minns hur det var att stå på färjan och se havet, att äta pannkakor för första gången.
Marias föräldrar bor inte ihop men har alltid hjälpts åt, exempelvis om den ena inte haft råd med blöjor. Mamman säger. ”Ensam mamma två barn hund o halv miljon i skuld” så brukar jag presentera mig.” Skulderna är sånt som studielån, ett obetalt banklån, en hund som förstört parketten. Hon jobbar då och då som personlig assistent, och de lever på existensminimum 11 200 i månaden, resten tar kronofogden. Så har de haft det alla år Maria vuxit upp. Marias studiemedel har ibland fått användas till att köpa mat. Maria säger: ”Nu är jag ändå tacksam att jag vet, för nu vet jag vilka misstag jag inte vill göra. Jag tror jag har en fördel i framtiden, för jag har ändå sett baksidan. På senare tid har jag tänkt på hur mina föräldrar själva har haft det när de vuxit upp: Nu förstår jag deras val bättre. Jag vet vad jag kan vara arg över och tacksam över.”

Den 10 juni nästa sommar tar Maria studenten. Hon konstaterar: ”Jag vill komma så långt ifrån den här ekonomiska situationen som möjligt. Jag vill kunna ta hand om mig själv, kunna betala för mig själv och göra rätt för mig själv, ha en bra framtid.”
Maria har kärleksfulla föräldrar, som kämpat iför sina barns bästa. Men hennes uppväxtvillkor har alltför mycket styrts av kronofogden, inte av välfärdssamhället. Ett högt pris att betala för ett barn.
Det är ändå en märklig kontrast mellan ett Sverige, med minusränta och bostadslån i miljonklassen som standard, och ett där villkoren för barn till skuldsatta föräldrar är ren, skär armod år ut och år in. Det är inga astronomiska belopp som åstadkommit detta. Pappas skuld och mammans ihop räcker inte ens till en hall i Stockholms innerstad men summan har åstadkommit mycket skada i ett barnaliv.

Den som är satt i skuld är icke fri, sa Göran Persson, under sin tid som finansminister på 1990-talet. Men den sanningen gäller bara dem som inget hade från början. Var sjätte svensk barnfamilj i dag klassas som fattig. Utrikesfödda barn växer oftare upp i en socialt utsatt miljö med dålig språkutveckling som resultat.
Samhällen som håller ihop och försöker kompensera för brister som barnet inte rår över blir också bättre samhällen för alla!. Men politiska beslut de senaste åren har främst gynnat dem som redan har det bra, En sjukpensionär som Marias pappa betalar ca 1200 kr mer i skatt i månaden på sin ersättning än en löntagare med motsvarande inkomst. Det är en av flera absurda effekter av alliansens jobbskatteavdrag. Varje år, sedan de infördes har statskassan fått 120 miljarder kronor mindre till välfärd än tidigare. Det skadar inte att påminna om det, när finansministern framhåller att reformer ska finansieras ”krona för krona”. Det måste helt enkelt in fler kronor i systemet!

Den självupplevda fattigdomens röster behöver höras ofta. Tack UR och reportrarna för de här fyra inslagen!

PS ”Barn i lågutbildade familjer hör betydligt färre ord när de växer upp – när de fattigaste barnen är tre år gamla har deras föräldrar sagt färre ord till dem än treåriga barn i välutbildade familjer har sagt själva.” Läs SvD-krönikören Håkan Lindgren (150702) om hur fattigdom kan påverka generna, och hur musiklektioner kan motverka skadorna på hjärnan och ge bättre språkutveckling.

Dela detta: