Det är inte billigt att åka till Kanada, inte heller är det ett lågprisland, men bl a oljeöverskott på marknaden har försvagat kanadadollarn.Det gör att resenärern för närvarande får betydligt mer för kronan. Kanadollarn kostar när detta skrivs 6,59 och hela 2 kr mindre än USA-dollarn,8,59 efter att det tidigare brukat ligga ungefär på samma värde.
”Nu får vi den finanskris vi slapp 2008″, sa en expedit i ett varuhus i Toronto lite dystert när vi var där i juni 2015 och finansanalytiker i kanadensiska media tror inte att valutan stärks inom den närmaste tiden. Den som bara ser allt byggande i Toronto märker dock inte av någon ögonblicklig kris. (valutan verkar inte stärkas, som det ser ut i septbember.)
Vi turistade med flyg till Toronto, tåg till Quebec och Montreal, varifrån hemresan bokades. Inte helt optimalt visade det sig, eftersom SAS lösning på den rutten var att flyga ”baklänges” med byte i Chicago, vilket la ytterligare en jetlegstimme till de andra sex. Vår variant var inte billigast, och vi ville inte flyga med bolag utan kollektivavtal. De lågprisbiljetter jag hittat efteråt vid en snabb sökning efteråt ligger runt 7 300 – 8 500 kr t.o r med ett byte. Resan tar olika lång tid beroende på pris och byten – från 10 – 30 timmar! Jag har inte skaffat en fullständig överblick. Obs att en mellanlandning i USA kräver ett inresevisum, och sök det via flygbolagen, inte via nätet. Det finns en del bedrägerisajter som är väldigt lika originalet.
Tågresorna bokades via nätet och fungerade fint. Väl på stationen råder ordning som saknas i Sverige; man checkar in vid en ”gate”, i avgångshallen, biljetten är ett boardingpass, och du leds till rätt plattform som vid flyget, stora bagage vägs och rödmarkeras, det får inte tas med till bagagehyllan vid platsen, som har stängbara skåp med gott om utrymme för små resväskor och övrigt handbagage. Praktiska små bord i handtagen till stolarna fälls ut vid behov.. Konduktören ber i högtalaren alla att ha ringsignalen på mobilen avstängd och att man inte får stå upp när tåget kör fort.. Alla vagnar är tysta vagnar. Vagnen intill är en klass högre, liksom ryggstöden, färgen på sätena mörkare grön (vi har röda) och den vagn som dras runt där innehåller inte mackor, läsk och kaffe utan vin, färska jordgubbar och varmrätter. Och om inte en vagn faller över spåret (som hände oss) och det inte kommer alltför många långa godståg som har förtur så anländer de även i tid.
Torontos järnvägsstation förvånar genom att helt sakna kommersiella butiker i avgångshallen Särskilt dyrt är det inte, och det är avsevärt bättre än SJ – dock inte maten i andra klass, som säljs från ambullerande vagn.. De resrutter mellan storstäder som vi bokade via den privatiserade järnvägsjätten Rail Canada var inte överdrivet vackra, ungefär som mellan Stockholm och Linköping, eller Malmö-Hässleholm. Kanada är ju enormt och för den som vill se mer hänförande delar av landet finns det särskilda utsiktsvagnar att boka på sådana rutter, något exempelvis Alice Munroe gärna återkommer till i sina noveller. Den som söker något svindlande ska exempelvis testa Pacific Railways på sträckan Montreal – Vancouver. Inte heller hamnade vi i Munroskt intressanta samtal med medpassagerare, som inte var särskilt sociala. Men det var bekväm, tryggt och tillräckligt trivsamt.
Priset med Rail Canada för en resa tur och retur de 543 kilometerna Toronto – Montreal i andra klass är cirka 88 kanadadollar ( en dollar för närvarande ca 6,59 kronor) En bussresa motsvarande sträcka kostar ungefär lika mycket.
Särskilt imponerande är tågpersonalen, där det är snudd på omöjligt att höra vilket som egentligen är deras modersmål, franska eller engelska. I städerna åkte vi bara tunnelbana i Montréal som funkade utmärkt. Cyklar hyrs ut och kan tas med i första vagnen.
Sevärt, hörvärt, gåvärt i Toronto, Quebec, Montreal
Värna vänligheten med jämlikhet, Kanada