Ulrika Lagerlöf

Bladvändare om kvinnor som tar strid

Liv Beckström

Serieböcker, romaner, spänning. Svält, hämnd, sorg och lycka med stridbara kvinnor i händelsernas centrum: Tolv böcker att försjunka i av Anne Holt, Tove Jansson, Maria Adolfsson, Maria Sandel Ulrika Lagerlöf, Simone de Beauvoir, Moa Berglöf & Joakim Zander, Denise Rudberg och Katarina Wennstam. Lättläst men inte lättviktigt!

Katarina Wennstam, Maria Adolfsson, Denise Rudberg, Ulrika Lagerlöf, Moa Berglöf & Joakim Zander och klassikern Maria Sandel från sommarens bokhörna. Foto: Liv Beckström

Värdig final för Hanne Wilhelmsen

I tre decennier har hon varit med oss, men nu är det final för skarpa privatdetektiven, tidigare polisen Hanne Wilhelmsen i Oslo.

DECKARE. Anne Holt Diamanter och rost, översatt av Ann-Marie Skarp (Pirat)

Det är med visst vemod jag börjar på sista boken om Hanne Wilhelmsen, serien om orädda Oslopolisen, senare privatspanaren i rullstol som i Sverige kommit ut sedan 1995 (Blind gudinna). Nu är det dags att ta farväl.

Läsare som följt henne i tre decennier har fått hänga med från ung, känslosam, ibland dumdristig motorcykelkörande polis, med hemliga kärleksrelationer, till en enstörig, självcentrerad, bitvis elak privatspanare 60 plus, förlamad i benen. Men även kärleksfull mammo till snart vuxna Ida, som pluggar juridik, långvarigt gift med Nefsi, en relation som blivit allt skörare.  

Det tog någon bok att acceptera denna förvandling, men Hanne har djup och skärpa som gör henne intressant. Detta blir sista mordgåtan, och final för samarbetet med motvillige kriminalkommissarie Odin Gammelgård, och unga vännen Ebba Braut, anställd på anrikt bokförlag. Varifrån det serveras en del skvaller och elaka interiörer. 

Det är högsommar, tryckande varmt i Oslo och Hanne vantrivs i det bekväma och funktionsanpassade hus vid havet som Nefsi tagit ansvar för. Men hon har lovat att vara trevlig mot gästerna, annars rämnar förhållandet helt. Till all lycka visar sig en jämnårig och välkänd deckarförfattarinna, Kristine Hoff, bo granne med dem, för flera decennier sedan utsatt för ett »litterärt yxmord«, som det hette i dåtidens press. Ett antal yngre, manliga författare attackerade den framgångsrika kollegan med förakt och smädelser. Den norska Parnassen visade sig innehålla drösvis med elaka, könsföraktande och missunnsamma kolleger. De får viss betydelse för mordet på Anette Schönn, tidigare noggrann slutläsare av manuskript, som hittats död i ett badkar ute på en åker. Omständigheterna är förbryllande och undersöks i smyg av Hanne, som i den här boken inte är lika lynnig och elak som i de tidigare, mer inåtvänd, undanglidande. Men givetvis bidrar hennes skarpsinne till en förklaring som polisen gått bet på. 
Slutet är elegant – det är en mästerdetektiv som går i mål! 

Muminfilurligheter för sömnlösa

Mumintrollets värld är full av faror och mystiska händelser. Men också av filurliga filosofer och en muminmamma som klarar att hantera allt spännande som händer. En bok att hålla i handen när du inte kan sova.

MUMIN. Tove Jansson Trollkarlens hatt (Förlaget)

Det händer någon natt att det är svårt att somna om, eller att svårt att somna överhuvudtaget. Inte bara då passar Tove Janssons tidiga Mumin-böcker, men då fungerar de extra bra. De är definitivt inget sömnpiller i bemärkelsen tråkiga, men deras finurligheter, fantastiska fantasier, filosofiska undertexter är som balsam för själen. Sinnesron återställs, liksom tron på att livet innehåller mycket att glädjas åt.

Trollkarlens hatt är en av de tidigaste böckerna, den kom ut 1948. Den fina återutgivningen från Förlaget har ett perfekt omslag för den spännande sagan om när Muminfamiljen med vänner hittade Trollkarlens hatt, och allt vad som hände sen. I sju kapitel får familjen uppleva de mest märkliga äventyr med en helt underbar final. Förutom Bisamråttan, Hemulen, Snorken, hans syster Snorkfröken, och Snusmumriken, Mumintrollets särskilda vän, kommer nu även Tofslan och Vifslan in i historien förutom den mystiska Trollkarlen. 

Här finns vänskap, svartsjuka, behov av ensamhet, hjälpsamhet och att snällhet parat med förhandlingar som oftast ger mer effekt än strid. Inte ens farliga Mårran, hon som får marken att frysa till is, blir opåverkad. 

Klasskamp, kärlek och slit vid svältgränsen 

Med humor, närvaro och kärlek skildrar vår första arbetarförfattare vardag och solidaritet i Stockholm runt förra sekelskiftet, där svälten ofta stod för dörren hos arbetarklassen. 

NOVELLER. Maria Sandel Vid svältgränsen och andra berättelser (Stockholmia förlag)

Maria Sandel föddes i Stockholm 1870 och levde till 1927. Hennes eget liv är som en proletärroman, eftersom hon delade villkor med den arbetarklass hon skildrar. Hon emigrerade och arbetade i ungdomen tre år som hembiträde i Amerika, återvände och bodde i en etta på Kungsholmen med sin mamma. Försörjde sig som hemsömmerska, drabbades tidigt av en ögonsjukdom och blev även döv, men skrev outtröttligt hela sitt liv i nära kontakt med Socialdemokratin och kvinnorörelsen.

Det var Maria Sandel som gav namn åt S-kvinnors tidning Morgonbris. De noveller som här är förtjänstfullt återgivna av Stockholms stads förlag Stockholmias nystartade klassikerutgivning är också hennes tidigaste, skrivna under början av 1900-talet. De är både brutalt realistiska och idylliska i sina skildringar av prostitution, uteliggare, alkoholism och tron på människans, framförallt arbetarklassens inneboende kraft och möjligheter att resa sig ur eländet och ta makten. Något hon var övertygad om skulle ske.
Fackföreningarna är närvarande, det är liksom självklart att efter en lång arbetsdag och en torftig middag tvätta av sig, ta sin bok och gå på möte. Lika självklart är det att hjälpa varandra, som i den fina avslutningsnovellen brudklänningen, där alla i huset lägger en liten slant för att uppfylla den unga bruden Ester Linds omöjliga dröm om en klänning i vitt, inte i svart.
Hon tog tag i tidens brännande ämnen, som att försvara det förbjudna – att kunna avbryta en graviditet när barnets framtid bara var att hungra ihjäl eller dö av sjukdom. Hon visar också – så tidigt ! – hur Anton Dalskog, nybliven änkling förvandlas från självupptagen drinkare till en pålitlig och ömsint pappa när han ensam får ansvar för sina två små pojkar. 

Men hon visar också i den mörka, klart realistiska historien om Agda Hult, det ofta grymma öde som väntar den kvinna som blir gravid, utan en man som tar ansvar. Sandel, som även hade Hjalmar Branting som uppmuntrande läsare, är en mycket ovanlig kvinna för sin tid och hennes texter har massor att säga oss även i vår tid. 

Dags för den övergivnas hämnd

Maria Adolfssons änka Astrid Lindäng genomgår en kris – som föder en ny och arg kvinna. En underhållande historia med allvarlig botten. 

ROMAN. Maria Adolfsson Sanning, lögn och konsekvens (Wahlström & Widstrand)

Astrid Lindäng är förbannad. Inte från början, då ligger hon bara och stirrar i taket, tillintetgjord av att hennes man Johan utan förvarning packat sina prydliga kostymer och lämnat deras gemensamma hus i Nacka för att leva med en annan kvinna.

Tidigt får läsarna veta att hon fått en tingsrättsdom med dagsböter och rekommendation att söka terapi, eller snarare anti-aggresionsterapi. Vi följer hennes berättelse via mötena hos psykoterapeuten, där rullas allt upp, eller inte riktigt allt.

Det här är en välskriven och frejdig bok om att vakna upp, bli förbannad och så småningom fri. Slutet är riktigt överraskande. Adolfsson, för mig mest känd för sin deckarserie om livet och döden på ö-gruppen Doggerland (som påstås ha försvunnit i urhavet för länge sen) visar att hon kan skriva rappt och skarpt även om relationens djupaste svärta. Och lite Doggerland smyger sig in även här. 

Frigörelse för skogens kvinnor 

Del två i serien Timmerfolk följer skogskockan Siv och hennes barnbarn Eva. Båda lär sig något om hur de själva kan ta bättre ansvar för sina liv och relationer. 

ROMAN. Ulrika Lagerlöf Blekjorden (Romanus &Selling)

Del två i serien om kvinnor och män i skogsriket i Västerbotten tar vid där läsvärda debuten Hjortronmyren slutar. Ett decennium har passerat, året är 1949, och kockan Siv har fyllt 29. Urgammalt, tycker hon själv, när hon får uppdraget att lära upp den 18-åriga Märta som kocka för ett skogshuggarlag, ett jobb hon hade i samma ålder. Hon välkomnar förändringen. Att vara mamma och maka, men det räcker inte för att få mening i livet för Siv. Hon som drömde om att få utbilda sig till lärarinna, men pengarna saknades. Siv otrivs med livet, klarar inte att stötta sonen Nils som mobbas eller visa sin man kärlek. 

Berättelsen återvänder, precis om i del ett även till Sivs barnbarn Eva, jägmästare och ensamstående mamman till tonårige Vilgot, som hon har ständiga konflikter med. Hon bor i Stockholm men äger en skogsfastighet i de trakter där Siv levde. Där återupplever hon ungdomskärleken med Mattias, som har problem med dottern Fanny. Även deras förhållande krisar när han vill sätta dottern främst.

Såväl Siv som barnbarnet Eva börjar inse att deras sätt att reagera i relationer behöver ändras. Siv vill inte vara som blekjorden, som hennes farmor beskrivit som att »den själv är nästan tom. Allt i marken rinner bara igenom den, den har tömts på färg och innehåll. Därför suger den så bra. Den tar upp allt fett och all smuts som den kommer nära.« Eva får ompröva sitt sätt att reagera när hon blir besviken och arg. 

Timmerfolk, med del tre i faggorna ger en fin blandning av kvinnors villkor, ungas svårigheter, kärlek och misslyckanden, med konflikten om skogen med samerna samt skogsarbetarnas hårda slit som viktig ram. 

Rasande roman från den obehövda  

Den franska filosofens roman från 1967 om en kvinnas livskris när hon inte längre efterfrågas är lika aktuell idag. 

ROMAN. Simone de Beauvoir Den diskreta åldern, översatt av Kristoffer Leandoer (Lind & co)

Den här romanen skrevs redan 1967, men kommer först nu ut i svensk översättning. Lite sent, kan tyckas, men den känns märkligt tidlös. På lite mer än 100 sidor analyserar en 60-åriga kvinna sitt liv sedan hon tvingats lämna sin tjänst som hyllad lärare på Sorbonne och inte heller fått samma uppskattning som tidigare för sin senaste bok. 

Hennes man André verkar trött på livet och ser sin karriär som forskare förstörd av åldern, sonen sviker genom att inte fullfölja sin avhandling, som hon önskar, utan ta en karriärtjänst i den högerinriktade regeringen, förmedlad genom sin svärfar. 

Hennes reaktion blir både hetsig och oförsonlig. Hon vill bryta kontakten, sonen vädjar om förståelse. Det är svårt att känna sympati för hennes ohejdade kontrollbehov, även om besvikelsen är begriplig.
Inget är längre bra. Maken åker tidigare på semester för att besöka sin mor. Hon kommer dit full av tungsinne, samtidigt som han har levt upp och återfått sin energi.

Det är en roman som inte strävar efter att framställa huvudpersonen som sympatisk, tvärtom, vi får del av hennes ocensurerade besvikelse och när hon inte längre är självklart behövd och beundrad. Hon är på väg ner i ett depressionens svarta hål när verkligheten krackelerar. Hon har inte känt sig gammal, men obehövd känner hon av åldrandets oförsonliga process.

Eller kanske är det inte så mörkt ändå? 

Som tur är låter Simone de Beauvoir inte sin huvudperson förbli i svärtan, hon går vidare med en ny insikt om vad livet kan vara. 

Tre musketösers svåraste uppdrag

Tre väninnor sörjer att den enas lillasyster är spårlöst försvunnen. Deras planer för att få tillbaks henne blir alltmer desperata. Spännande feelgood med mörka stråk. 

SPÄNNING. Maria Adolfsson Eget grepp (Wahlström & Widstrand)

Maria Adolfsson har de senaste åren kommit ut med två böcker som inte handlar om mordgåtor på den fiktiva (för länge sedan försvunna ) ögruppen Doggerland. Men helt kan hon inte släppa sin skapelse, så den får ett hörn även i den här bladvändaren om tre väninnor, Johanna, Mira och Agnes  när den sistnämndas lillasyster Kajsa försvunnit spårlöst för att komma undan en partner, som utsatt henne för både fysisk och psykisk misshandel.

Att han är en populär tevekändis med kontakter i under världen gör det omöjligt att kunna gömma sig eller ens bli trodd. 

De tre vännerna, som bott ihop och hållit samman i vått och torrt sedan gymnasiet, har efter händelsen inte klarat att etablera någon stabil kärleksrelation. Lillasysterns försvinnande förmörkar allas liv. Vi följer dem under ett antal svåra år fram till 2024. Boken är skriven med schvung, utan onödigt gulligull, så vägen fram till slutet är tillräckligt kantad av spänning och motgångar för att fylla funktionen av bladvändare med kvalitet. Intrig och ledtrådar är listiga och bakgrundshistorien intressant. Extra plus för fint porträtt av Miras smarta morfar. 

Statsministerns farliga hemligheter 

En rafflande berättelse om en statsminister med dubbelnatur och mörka hemligheter och en maktkamp som går överstyr. 

SPÄNNING. Moa Berglöf och Joakim Zander Staben (W&W)

Hon var tidigare sakkunnig och talskrivare hos Fredrik Reinfeld, moderat partiledare och statsminister 2006-2014. Numera är Moa Berglöf politisk redaktör för Sydsvenskan och Helsingborgs Dagblad. Hon har inte hemlighållit sin kritiska inställning till Moderaternas nuvarande politiska linje och ledning och här får hennes kunskaper om  fulspel och partitrixande blomma ut till en spännande berättelse. 

Tillsammans med äkta maken Joakim Zander har hon skrivit en historia med just regeringskansliet med omnejd (mest Bryssel) som huvudmiljö. Det är rappt och riktigt bra, inte minst för de inte så smickrande interiörerna i maktens korridorer, där intriger, lömska planer, konkurrens och döljande av kusliga hemligheter för media är huvuduppgifterna. Den grävande journalisten Julia, som hamnat i kylskåpet på sin tidning och hennes man Alfred som oväntat får erbjudande om att bli den karismatiske statsministerns presschef är två kul och engagerande huvudpersoner, ja, hjältar. För det händer en hel del pulshöjande innan historien nystas upp och går i mål, med möjlighet till fortsättning.

På vägen röks det cigaretter, dricks en hel del bubblande viner, diverse drinkar och öl, varken de undersökande journalisterna eller den politiska klassen med sina tjänstepersoner runt regeringen och i Bryssel spottar i glasen, snarare undrar man hur i allsindar de orkar jobba!

Bordellhärvan nystas upp 

1970-talets skandal med en bordellhärva där högt uppsatta politiker och tjänstemän anklagas får här ett påhittat, men trovärdigt slut. Riktigt bra trilogi med ett gäng tuffa kvinnliga poliser i centrum. 

SPÄNNING. Denise Rudberg, God save the queen  (Norstedts)

Det här är tredje och avslutande delen om den kriminalinspektör Karin Kaiser Johansson och hennes medarbetare på Stockholmspolisens våldsrotel. Det är 1970-tal och böckerna kretsar främst runt mäktiga mäns försök att dölja en bordellhärva där minderåriga flickor utnyttjats. 

En historia med verklighetsbakgrund, även om det som händer i romanen inte är dokumentärt.

Karin, nybliven änka, får här uppdrag från högsta chefen, rikspolischefen här kallad Sven Jernfeldt. Han är inspirerad av en verklig person, Carl Persson, men de svindlande turerna runt bordellhärvan är fiktiva. Kaiser tar hjälp av kollegan Britta Nilsson, en tuff polisbrud med samma hårda jargong som de manliga kollegerna: Tjejerna ska väl tåla lite skämt! Att Britta själv gillar tjejer gör henne inte till något offer, långt därifrån.

Polisliv har spillts under utredningen, som även kommit åt terrorism och aktivism med inblandning av tyska Baader Meinhof-ligan. Deras attentat mot ambassaden i Stockholm har kostat en av huvudpersonerna, Agneta Thorén,omplacerad till arkivet, hörseln på ena örat. 

Agneta som har alkoholproblem och har lämnat sin lilla dotter i sina fosterföräldrars kärleksfulla omvårdnad, får chans att utvecklas och visa vad hon går för. 

Denna tredje del blir en värdig och även överraskande avslutning full av försoning.

Hela serien finns i pocket. Jag gillar den för miljön, för den trovärdiga doften av 1970-tal med allt vad det innebar och för de sammansatta och trovärdiga karaktärerna och den brutalt hårda jargongen. 

kodknäckare Signes svåraste uppdrag 

Den produktiva, kompetenta romanförfattaren Denise Rudberg fortsätter följa de tre kvinnliga agenter i krigets Stockholm. Signe anmäler sig till ett livsfarligt uppdrag. 

SPÄNNING. Denise Rudberg En sjunde brigad (Norstedts)

Den produktiva Denise Rudberg har i den här serien kommit till den sjunde delen om de tre väninnorna som jobbar på försvarets radioanstalt i krigets Stockholm, ett mycket hemligt uppdrag. Tiden är november 1942 och i grannlandet Norge förbereder nazisterna som ockuperat landet sin deportation av tusentals judar till förintelseläger. 

Signe, som har ansvar för sin systerdotter Erik inser att hon vill göra en insats och följa med på ett hemligt och farligt uppdrag att smuggla en familj över gränsen. 

Elisabeth får kontakt med Sovjets ambassadör Alexandra Kollontaj, som har intressanta tips om fronten, Iris försöker balansera livet med tre barn med yrkesarbete. 

Precis som tidigare balanserar Rudberg skickligt det privata livet i krigets Stockholm med fasorna som pågår alldeles intill och inte minst med pännande detaljer runt spaning, krigslycka och riskabelt flyktingsmugglande. Hon fångar även upp tidens sociala rörelser, inte minst den nya synen på alkoholismen som en sjukdom, med allvar mixat med intressanta och exakta detaljer om vad kvinnorna hade på sig, både rika och fattiga, liksom vad de åt och inte minst drack.

Kvinnomördare skapad av media? 

Olga Laurell, en av de fyra kvinnorna som löser brott i Sekelskiftsmorden, får del av hejdlös misär i ett London där en mördare härjar. En bladvändare med socialt patos. 

SPÄNNING. Katarina Wennstam Olgas bok/Sekelskiftesmorden (Norstedts)

Mordgåtor, privatspaning, kvinnoförtryck, social misär och feminism i historisk Stockholmsmiljö har blivit en välförtjänt succéserie när Katarina Wennstam håller i pennan. Nu får de fyra kvinnor som är huvudpersonerna, varsin egen bok.

I nummer ett åker vi några år bakåt i tiden, till 1888, när Olga Laurell, den välbeställda hustrun till polisintendent Gabriel Laurell får följa med som sällskap på en konferens i London. Där sprider rykten och konkreta tidningsteckningar skräck i staden. Kvinnor mördas under brutala former och den okände gärningsmannen kallas, via tidningen the Star för Jack the Ripper.  Det blir inte heller klart om de mord som inträffar verkligen utförs av en och samma, men däremot verkar en mördare ha inspirerats av artiklarna i tidningen. 

London blir ett socialt och känslomässigt uppvaknande för Olga. Aldrig tidigare har hon sett misären så djup, grym och drabbande så många. Olga upplever också sensationen av en förälskelse i den stilige kriminalkommissarien Michael Aldwych, samtidigt som hennes man blir alltmer okontrollerad, svartsjuk och, inser hon, sjuk i sista stadiet av den syfilis han även smittat henne med. Hittills har hon klarat sig från återfall. Den cyniska spridningen av smittan via äkta män som oskyddade besökte prostituerade var ett reellt problem, men också en stor skam. 
Omslaget visar en obestämd vacker kvinna och följer inte alls huvudpersonens karaktäristiska skada, just i ansiktet, vilket är synd.

De avsnitt i boken om massmördaren som sprider skräck i London blottlägger den fruktansvärda misär många kvinnor och barn levde under. Romanens beskrivning ligger nära en utmärkt BBC-dokumentär i ämnet, som just nu kan ses på SVT-play. Olgas utveckling och avståndstagande mot både sin man och sin egen undergivna roll är intressant, hon hade många medsystrar i de övre klasserna som såg och förfasades och började kämpa för kvinnors rätt och delaktighet. Men ändå känns den här utvikningen inte riktigt som en integrerad del av serien, mer som ett sätt att hålla i den. 

Tolv tips för vårligt läsmys

Liv Beckström

Förr platsade kvinnors kamp inte i historieböckerna, nu får de huvudroller i deckare, romaner och biografier! Här är tolv finfina tips från läshörnan, där sju utspelar sig under 1900-talets tidiga årtionden.

Katarina Wennstam, Mikael Niemi, Malin Haawind, Denise Rudberg, Ulrica Lagerlöf, Anders Olsson, Pia Svensson och Bo Bernhardsson, Viveca Sten, Elsie Johansson, Anne Berest, Magdalena Andersson och Nalin Baksi har förnöjt i läshörnan de senaste månaderna. Foto: Liv Beckström

Magdalena Andersson visar vad mormor kan betyda

Statsministerkandidaten, studenten, SSU-aren, skattedirektören får alla sin del i Magdalena Anderssons bok, där mormor ger bästa förklaringen till hur hon fick sina drivkrafter.

SJÄLVBIOGRAFI. Magdalena Andersson Helhjärtat Atlas

Magdalena Andersson (S) blev Sveriges första kvinnliga statsminister, hon leder landets största parti, vart vill hon ta Sverige idag? 

»Det här är hennes berättelse om vem hon är, vad vi är för land och vilken väg hon vill gå. Helhjärtat«.

Läsaren följer barnaårens disciplinerade simträning, ungdomens inhopp i hemtjänsten, resor med nuvarande maken Richard som hon blir ihop med på Handelshögskolan. De pluggar på toppuniversitetet Harvard i Boston, innan det är dags för vuxenliv, jobbet som chef på Skatteverket och därefter klivet in i topp-politiken. 

Det är ett ambitiöst upplägg, bitvis lite övermäktigt när även politiska programförklaringar ska få utrymme. 

Bäst gillar jag de personliga minnena och mötena som med förra Nato-ledaren och ungdomskompisen Jens Stoltenberg. Eller med ombuden från IF Metall på Marieborgs folkhögskola. En snabb, träffsäker bild av dåvarande chefen, statsminister Göran Perssons ledarstil när hon var en färsking på Statsrådsberedningen. Hon får beröm »Inte helt obegåvat, Andersson« men också veta att den aktuella frågan inte avgörs av hennes utredning. 

Mamma, Birgitta, läraren visade vikten av ett självständigt yrkesliv, mormor Berta, städerskan förmedlade arbetarkvinnornas kamp för värdighet och rättvisa, morfar Gösta, muraren talade om vikten av facket. Särskilt mormors ord gjorde intryck på den tioåriga Magdalena: »Det ska du veta Magdalena, det är inte roligt att gå och lägga sig hungrig.« Hon skriver:

»Det måste ha att göra med hur hon säger det, för det finns en sårbarhet som går rakt in i mig. Jag förstår att det är sant, att mormor vet hur det känns. Hon har varit med om det. Det fastnar, Jag tänker länge på det då, och jag bär det med mig sedan dess.«

Pappan undervisade på universitetet och delade med sig av kärleken till naturen och skidåkningen. Bland annat. Han gick tidigt bort i alzheimer. 
Barnaminnena förklarar tydligare än det mesta oppositionsledarens drivkrafter. Annars hade det varit svårt att förstå hur hon hittat orättvisorna från sitt skyddade medelklassliv med goda skolresultat, engagerade föräldrar, en tidig och stabil relation, utvald till stipendier och inträdesbiljett till prestigeskolor. 

Som politiker visar Magdalena Andersson att hon är trygg, erfaren och med en vilja att göra något åt viktiga frågor som välfärdsvinster, klimat, allemansrätt, brottslighet. Det jag saknar är lite mer av de skuggor och bekymmer som varje människa måste bära, oavsett hur kapabel hon är. Sårbarheten och självtvivlet.

Tar strid för flickors frihet 

Här hör vi Nalin tala, engagerat, berörande och rakt på sak om det hon gillar och ogillar, om sin egen integration, fajterna i motvind och inte minst om svåra och smärtsamma minnen av våld och även mord.

SJÄLVBIOGRAFI. Nalin Baksi Mina strider (Volante)

Nalin Baksi, tidigare S-riksdagsledamot, numera psykiatrisjuksköterska, är just det som titeln säger: Stridbar. Många är de fajter hon tagit i obekväm motvind och med få supportrar. I alla fall inledningsvis. Hon ropade i flera år tämligen ensam om hot från islamism och förekomst av antisemitism hos invandrade från Mellanöstern, och om hur unga kvinnor och även pojkar i Sverige riskerar tvångsgifte och att avrättas i hederns namn. Hennes kritik avfärdades av många både från höger och vänster och hon blev kallad extremist. 

Men Nalin stod på sig, fler gav henne stöd. Själv troende muslim, som 13-åring kom hon med sin familj som flykting, vägde hennes ord extra tungt. Frågorna fördes framåt i politiken.

När hon nu skriver om sitt liv i Sverige och Kurdistan, är det bitvis med blytung sorg. Att skriva om de båda fastrarna som mördades var det svåraste, liksom om hedersmordet på Fahime Sahindal, där hon var personligt engagerad.

Biografin har tre huvudteman, kvinnors frigörelse, det viktiga med personligt mod och kampen mot den religiösa staten, som vill stifta egna lagar. Hon skriver också om sin egen integration, när hon kände att hon i första hand hörde hemma i Sverige.

I Nalins familj var mormor konservativ i könsfrågor, medan det hos farmor och farfar var mer jämställt mellan pojkar och flickor. Nalin tyckte om att spela fotboll och kunde slåss. Ovanligt förstås, men inte omöjligt. 
Hennes förebild och den som hon tillägnar boken är farfar Mele Zeki Baksi som bland annat tog en livsfarlig strid för ungas rätt att gifta sig med den de älskade och inte den släkten valt. 

Han är den Nalin ser framför sig när hon protesterar, antingen det är en statsminister eller en politiker med dold islamistisk agenda som står framför henne. Vad är det värsta som kan hända? Det är ju ingen här sätter mig i fängelse eller skjuter mig när jag protesterar, sa hon på sin release för boken. Och i den är det som att höra henne tala, engagerat, rakt och utan krusiduller både om det hon gillar och ogillar. Så har hon också sympatisörer och motståndare i alla politiska läger och värnar sina vänner oavsett politisk hemvist. Själv är hon fortfarande socialdemokrat, men fortsätter bekämpa konflikträdsla och ta strid för frihet, även när kritiken gäller partikamrater. Boken är en läsvärd påminnelse om hur viktiga sådana människor är för demokratin. 

Kodknäckande pensionärer med stil och mod

Det är gängets humanism, humor, förmåga till självironi och distans och de existentiella samtalen om livets mening som gör de brittiska böckerna om de seniora privatdeckarna så läsvärda. 

DECKARE. Richard Osman The imposs!ble fortune (Penguin Viking)

De smarta pensionärerna i Torsdagsklubben som löser svårknäckta mord är tillbaks en femte gång. Och de orädda privatdeckarna, bosatta på ett lyxigt boende för äldre i England är välkomna åter.  Gänget är väl medvetet om att återstående tid inte är oändlig, och vill göra det mesta av varje dag. Inte minst lösa brott.

Här ingår:

Joyce, sjuksköterska skriver dagbok som orienterar läsarna. 
Elizabeth, brittisk spion kämpar med sorgen efter maken Stephen som fick alzheimer. Ibrahim psykiater och terapeut åt yrkeskriminella Connie, nyss frigiven.
Ron, tidigare militant gruvarbetarkämpe och morfar till Kendrick 9 år, som tillfälligt flyttat in. 

Till detta några poliser som blivit ”deras”.  

Den här boken startar med ett mystiskt försvinnande, i samband med ett bröllop. 
Elizabeth, med ett förflutet i spionorganisationen M16, blir kontaktad av en av gästerna, som sen försvinner. Han är best man till nyblivne maken till Joyces dotter och därmed blir hela Torsdagsklubben indragen.

Pensionärers trassel med tekniksamhällets avarter mixas med mysterielösning där klassiskt kodknäckande blir avgörande. Plus en god dos av brittisk humor när den är som bäst. Att Richard Osman får hinkvis med lovord från väl renommerade kollegor i brittisk press är högst välförtjänt! 

Det är gängets humanism, förmåga till självironi och distans och de existentiella samtalen om livets mening som gör böckerna så läsvärda. Må hälsan stå dessa 80-plussare bi flera böcker än!

Hemtjänst skapar skräck i Åre 

Detta är första deckaren jag läser av rutinerade storsäljaren Viveca Sten, och den tar grepp om läsaren direkt med sin blandning av hot, familjekrångel och trassliga relationer på jobbet.

DECKARE. Viveca Sten Benådaren (Forum)

När polisen Hanna Ahlander i Åre får samtal från dottern till en nyss avliden man känner hon att något skaver. Allt tyder på en naturlig död – men dottern misstänker mord.

Miljön är Åre med omnejd. Många små byar och många ensamma, hjälplösa gamla i stora hus, där hemtjänst och posten är det enda avbrottet i tillvaron. Det är tacksamt för en deckare. Olåsta dörrar och ett stort antal anställda som snurrar runt i tjänst och har både nycklar och läkemedel. Och så flera plötsliga dödsfall i distriktet där ett privat hemtjänstföretag har ansvaret. Chefen är dessutom syster till en av poliserna i gänget och god vän med Hanna, som har trassel i relationen med tidigare bästa kollegan Daniel Lindskog.
Misstankarna hamnar hos än den ena, än den andra , som det ska vara i en deckare och upplösningen är riktigt spännande.

Förstås puttrar även en kärlekskonflikt med oviss utgång, som tas vidare i nästa fristående del. Det kommer att bli fler böcker om Hanna Ahlander för min del!

Frisk feminism i sekelskifteskrim

En lektion i feminism, snyggt blandad med faktorerna för mysdeckare och Stockholmshistoria gör denna serie till en frisk feministisk fläkt, med hög sträckläsarfaktor. 

DECKARE. Katarina Wennstam Döda kvinnor förlåter inte, Död mans kvinna (Bookmark, pocket) 

De är fyra kvinnor från helt olika samhällsklasser som löser mordgåtor i sekelskiftets Stockholm.: Fredrika Nilsdotter, föräldralös sällskapsdam, med omöjlig dröm att bli polis, Hildur Berggren, fattig hemsömmerska med ansvar för fem småsyskon, Olga Laurell, välbeställd änka, mamma till poliskonstapel Oscar, och Edit Tapper, tjänsteflicka.

Katarina Wennstam lyckas få till en både spännande intrig och en lektion i kvinnohistoria i sina numera tre deckare i serien. De två jag läst utspelas åren 1896 och 1897. En tid när korsetten med sin hårda snörning var obligatorisk på alla anständiga kvinnor, när ogifta, gravida flickor dog fosfordöden vid förbjudna aborter, när Besiktningsbyrån tvingade prostituerade att anmäla sig – men lämnade männen i fred och syfilis spreds i befolkningen.
Under ett historiskt paraply där kapitlen växlar mellan de fyra kvinnorna ger författaren läsarna förfärande fakta om hur utsatt kvinnornas situation var i lagen.

Det kvinnopolitiska innehållet, där inget våld är enbart spekulativt, snyggt blandat med faktorerna för mysdeckare och Stockholmshistoria gör serien till ett välkommet tillskott i deckarfloran.

Dramatiska nyhetstimmar när Palme mördades

En direktrapport från en helt annan medievärld, med nyhetspulsen kvar och där journalisternas professionalism blir verktyget som skapar ordning och nyhetsartiklar under stark tidspress en osannolik och mörk historisk natt.

DOKUMENT. Anders Olsson & Pia Svensson, efterord Bo Bernhardsson Palmenatten (Korpen)

Det är 40 år sedan skotten på Sveavägen som mördade Sveriges statsminister Olof Palme. Och lika längesen två studenter redan dagarna efter dådet dokumenterade hur sex nyhetsredaktioner på större och mindre tidningar i Sverige reagerade och arbetade efter den sensationella nyhetsflashen från TT : »Olof Palme är skjuten«. Och lite senare: »Olof Palme är död«.

Det hela var så osannolikt att inte ens garvade nyhetsjournalister trodde på nyheten. Public Service, SVT och Sveriges Radio hade ju inte reagerat alls, teve sände en långfilm och radion spelade helt vanlig musik.
Det är en av de stora skandaler vi påminns om i denna dramatiska minut för minut-skildring av två unga journaliststudenter som år 1986 fick uppdraget av Statsvetenskapliga institutionen i Göteborg att kartlägga arbetet på under timmarna efter klockan 23:28 den 28 februari, då en tipsare ringer Expressen om att det pågår skottlossning på Sveavägen-Tunnelgatan och att det eventuellt är statsminister Olof Palme som är skjuten.

Våren 1986 gick de sista terminen på journalisthögskolan i Göteborg och detta blev deras specialarbete. Sammanlagt intervjuades 60 journalister på Arbetet, Borås tidning, Expressen, Hallands nyheter, Kvällsposten och Sydsvenskan under 14 dagar direkt efter mordet.

Det är en rapport som stått sig och oöverträffat skildrar journalisternas, grafikernas och tidningsbudens arbete och kamp att få med nyheten bekräftad och på plats i tidningar som i stort sett redan var klara. Detta under papperstidningarnas storhetstid, digitala utgåvor och snabba uppdateringar existerade inte.

Svensk Mediehistorisk förening ger tillsammans med bokförlaget Korpen ut skildringen av nyhetsredaktionernas arbete de första timmarna, i bokform, i stort sett oförändrad. Till detta ett efterord av föreningens ordförande och tillika tidningen Arbetets sista chefredaktör Bo Bernhardsson, med aktuella kommentarer från de chefer som hade det publicistiska ansvaret den ödesdigra natten. Tidningen Arbetets journalister Håkan Hermansson och Lars Wennander fick stora journalistpriset för sin artikelserie och bok om Palmehatet, Uppdrag Olof Palme, året efter mordet. 

Sammantaget en unik inblick i en helt annan medievärld, men med nyhetspulsen på topp och där journalisternas professionalism blir verktyget som skapar relevanta nyhetsartiklar under stark tidspress en osannolikt mörk historisk natt. 

Gripande om en fransk familj före förintelsen

En spännande, berörande roman om identitet, kamp, skuldkänslor och skam. hos en fransk familj åren före Förintelsen och befrielsen i att till sist låta sanningen komma fram.

ROMAN. Anne Berest Vykortet, översatt av Marianne Tufvesson (Brombergs)

Ephraïm, Emma, Noémie och Jacques. Så står det på ett vykort som den 6 januari 2003 dimper ner i brevlådan i Paris hos Léila Berest. Framsidan visar Gernieroperan i Paris, namnen tillhör Léilas morfar, mormor, moster och morbror, alla mördade i Auschwitz 1942. men vem har skrivit kortet? 

Tio år senare vill Léilas dotter Anne veta mer och beslutar sig för att spåra kortets – och sina släktingars historia, som begravts i tystnad när hennes mormor Maryam, den enda överlevande som visste något men inte velat berätta, avled.  Långsamt rullas deras liv fram till Förintelsen upp, från Ryssland till Palestina, till Frankrike och det tilltagande judehatet, kriget, fruktlösa försök att få medborgarskap, kampen i motståndsrörelsen, chocken när sanningen om Förintelsens offer blir offentlighet.

En alldeles fantastisk roman, spännande, grym, smärtsam om en fransk familj åren före Förintelsen, när ingen riktigt trodde på att det som hände kunde hända, och befrielsen för de anhöriga i att låta sanningen komma fram.

Underbar uppväxtroman i krigets skugga

Mosippan är en mycket fin roman om första kärleken, tonårsstormar, klasskillnader och att vilja något mer än att gifta sig tidigt och få barn. 

ROMAN. Elsie Johansson Mosippan (Bonnier Pocket)

På hyllan i Hornstulls bokhandels rum för begagnade böcker stod en liten, anspråkslös pocket, nummer två i Elsie Johanssons (1931-2025) uppväxtskildring, trilogin om Nancy. Den visade sig vara ett riktigt läsfynd!

Huvudpersonen är snart 17-åriga Nancy, som vi följer 1940 – 1941. Hon bor med sina föräldrar i en liten, fallfärdig stuga, som blir fryskall på vintern, och den här i Andra världskrigets skugga är den kallaste i mannaminne. Ska kriget som pågår i Europa komma till Sverige? Pappan, TåPelle kallad, lagar skor, arbetar i skogen, hugger gengasved. Namnet har han fått sen han förfrös fötterna. Bröderna har ryckt in i militärtjänst. Med brist på unga män kan Nancy få jobb som postmottagare och postsorterare och dra hem pengar till hushållet.
Hon läser korrespondenskurser och försöker lära sig språk. Kroppen är full av lust och oro. Hon vill ut. Tror att alla ser ner på henne och familjen.:
»Men allt det där tog ändå inte grundkraften ur mig. Tvärtom. Under det att jag ältade skitpratet, inbillat eller verkligt, brukade effekten i stället bli att jag ilskade opp mig mer och mer. Det började strama i nacken och spänna i tänderna. Jag blev Nancy Victoria den segrande som prästen hade sagt.«
Porträttet av föräldrarna är kärleksfullt, särskilt den ständigt arbetande morsan står ut i en klass för sig. 

Elsie Johansson debuterade 1984 efter ett tidigt äktenskap och barn och ett långt yrkesliv på posten. När Mosippan kom ut, 1998, hade hon fyllt 57 år

Så välförtjänt blev hon en av de mest lästa, prisbelönta och produktiva författarna i Sverige. 

Mästarklass i Sara Lidmans anda

Det är klasskamp, det är maktkamp, det är kärlekskamp. Mästarklass i Sara Lidmans och Vibeke Olssons anda! 

ROMAN. Mikael Niemi Sten i siden (piratförlaget, pocket)

Vi är i Pajala, året är 2017 och under ett grävarbete på myren påträffar maskinförarna mänskliga kvarlevor. 

I ett kontorsrum i Uppsala får samtidigt Siw, lönebidragsanställd med psykiska problem en av många våldsamma föraningar och syner. 
Sen åker vi bakåt till 1920 och 30-talen.

Tornedalen med svält, klasskamp och en brödrafejd, där storerbror Wilhelm dragit vinst- och Eino nitlotten rent materiellt. I kärlek fick Eino Saara, som båda ville ha. Men det är Wilhelm som är ordförande i den vägförening som auktionerar ut vägsträckor som ska byggas, till lägsta pris. Eino är beroende av hans makt och hatar det. 

» Vägmästaren dunkade masurklubban i ekbordet och förklarade vägauktionen för öppnad. Med hög röst läste han på finska: 

– Avsnitt sex kolon fjorton. Vägavsnitt på etthundra meter. I arbetet ingår trädfällning av befintlig skog med tillhörande stubbrytning, grävande av diken, uppbankning av vägkropp samt planing av ytskiktet. Får jag ett bud?«

De förnedrande auktionerna och inkomster som inte håller svälten från dörren bäddar för facklig organisering, händelser med verklighetsbakgrund. En lokalavdelning i Pajala av Skogs- och Flottningsarbetareförbundet bildas. Torparna tar strid. »Om någon trott att såren skulle läkas efter strejkens slut så insåg alla nu verkligheten. Sprickorna i bygden skulle tids nog förvandlas till avgrunder.« Samtidigt tar sig nazisterna in i politiken. 

Einos familj med de tre barnen Algot, Martha och Lasse har det svårt, skulderna växer efter att han blivit blåst på inkomsterna från tjärbränningen av brukspatron. En av Einos söner blir en Rikkurit, en svikare, en svartfot. Martha tar stora risker i drömmen om ett annat liv. 

Berättelsen kliver fram till 1970-talet. Till Siw och hennes pappa David som båda har förmågan ennustaja, att se in i framtiden, när någon ska dö.

Så rör sig romanen fram och tillbaka mellan människor och decennier där allt hänger samman. 

Niemis svindlande berättelse har hyllats med ett antal adjektiv och jag instämmer i alla under sträckläsningen av denna vidunderliga saga med verklighetsbakgrund. 
Det är klasskamp, det är maktkamp, det är kärlekskamp. Mästarklass i Sara Lidmans och Vibeke Olssons anda! 

Kockan Siv mitt i striden om skogen

17-åriga Siv blir 1938 kocka i ett skogsarbetarlag och hamnar i en stor konflikt om vem som har rätt till skogen. Hennes barnbarn Eva är konsult i ett skogsföretag men jobbar åt skogsägarsidan. Miljökonflikter, samvete och passion i fin förening. 

ROMAN. Ulrika Lagerlöf Hjortronmyren (Romanus & Selling, pocket)

Siv växer upp i en skogsarbetarfamilj i Västerbotten med pappa Gustav borta månader i sträck, i »skogen som tar deras far ifrån dem varje år efter jul för att ge honom åter kring påsk, så har det varit hela hennes liv.» Hon drömmer om att bli lärarinna, men när när pappan får ett träd rakt över sig måste hon börja arbeta. Hon är 17 år och får tjänst som kocka i ett skogsarbetarlag med 10 hungriga män. Året är 1938.

Den första tiden beskrivs med en detaljskärpa som gör att jag ser det framför mig; all maten, hur den ska lagas, den trånga stugan, hennes lilla skynke framför sängen och den totala ångesten för ett arbete hon inte vet något om. Men de tio arbetarna är hyggliga män och det går att få rutiner, upptäcker Siv. Som känner självrespekten öka. 

Författarens egen mormor har haft samma yrke på 1940-talet och hon arbetar själv med kommunikations i skogsbranschen, kunskaper hon använt mycket kompetent. 

Sivs tillvaro, männens slit och hur hon drabbas av kärlek till fel man varvas med en nutida berättelse, daterad 2022 där Eva, skickas till en planerad avverkning i Djupsele i Västerbotten för att krishantera. Hon som har rötter i trakten anses mest lämpad av arbetsgivaren, ett Stockholmsbaserat konsultföretag som jobbar åt skogsägare. 

Hon tas inte emot med öppna armar av de aktivister som tagit strid emot avverkningarna. Vad är rätt och fel i skogspolitiken? Eva hamnar i en värderingskrock, kopplat till sitt förflutna, kockan Siv är hennes mormor. 

De trovärdiga karaktärerna och fina miljöskildringarna i kombination med bra dialog och rappt berättande ger läslust och engagemang. Slutet är inte enormt överraskande men vägen dit desto mer intressant. 

Malin och Ellen, en ojämlik vänskap 

En stark roman om en ung bildningstörstande kvinnas drömmar om att växa som människa i de stora tankarnas närhet, men där hon ständigt påminns om att hon först och främst är hushållerska. 

ROMAN. Malin Haawind Den som följer en stjärna vänder inte om. (Pirat, pocket)

Malin Haawinds prisbelönta roman handlar om Malin Blomsterberg, hushållerska och sällskapsdam åt Ellen Key, legendarisk författare och feminist runt förra sekelskiftet. Hennes bok Missbrukad kvinnokraft från 1896 ansågs som så skandalartad att folk bytte trottoar när hon kom gående, men lästes även av drottning Sofia (1872 -1907). Berättar litteraturvetaren Britt Dahlström i tidningen Parnass #1/26.
Malin, skomakardotter från skånska Eslöv och hembiträde i Malmö läser filosofer och diktare på nätterna och drömmer om ett annat liv. Hon bestämmer sig för att fotvandra till huset vid Vättern och dess berömda ägarinna. Där får omedelbart tjänst som hushållerska, den tidigare hade precis lämnat huset, som inte var vilken villa som helst. Malin blir närmast andlös av beundran.

Ellen Key var berömd långt utanför Sverige. Hennes hus vid Vättern var samlingsplats. Där flockades berömda litteraturpersonligheter, rösträttskämpar, unga arbetarkvinnor, rikemän och kvinnor, till och med målarprprinsen Eugen hälsade på. En ung Astrid Lindgren kom cyklande dit med sina väninnor och fick syn på ett citat av 1700-tals författaren Thomas Thorild på väggen i entrén. Denna dagen ett liv. (Som så småningom blev ett farbror-Melker citat i Saltkråkan) 

Key beundrades var också en matriark som krävde en hel del markservice från Malin Bomsterberg, skomakardottern som troget tjänade henne dag och natt i ett decennium. 

Det finns stunder av fin gemenskap mellan dem. Men också av sträng hierarki. Ellen Key krävde att bli kallad matte av sin hushållerska/sällskapsdam! Det är svårsmält.

Malin Blomsterberg, oerhört kompetent, borde kunna känna stolthet, men förföljdes av dålig självkänsla och rädsla att bli utkastad. Det är sorglig läsning om en ung bildningstörstande kvinnas drömmar som slås i kras, när hon inser att hon först och främst är hushållerska. Hon översköljs av ständigt självtvivel och allt större ångest. 

Varför hon inte inser sin kapacitet är den stora tragedin i denna komplexa och mycket intressanta roman.  

Lyckad mix av kärlek, krig och kvinnokamp

Den sjätte delen om de kodknäckande kvinnorna i krigets Stockholm håller stilen med hög sträckläsarpotential. 

SPÄNNING. Denise Rudberg Vår sjätte attaché (Norstedts, pocket)

Tio böcker planeras i den spännande serien om kvinnorna som i största hemlighet knäckte koder under andra världskriget. Det här är den sjätte om Signe Jansson, bonddotter, Iris Lepik, estnisk akademiker och flykting och Elisabeth Lagerman, med rötterna i överklassen och kontakter i diplomatin.

Året är 1942 och sanningen om nazisternas fruktansvärda förbrytelser börjar sippra fram. Det är sommar och vi följer de tre kvinnorna och männen i deras närhet under några veckor när ännu ett farligt uppdrag planeras: Elisabeths man har fängslats i Polen och hon måste besöka honom, trots de stora riskerna. Rudbergs serie är rappt berättad med många inslag från vardagen, känslorna passionerna och den politik som så sakta börjar göra det lättare för kvinnorna. Exempelvis ett kollektivhus, efter en idé av Alva Myrdal.
Min enda invändning är att boken, precis som de tidigare är snäppet för kort, och det får väl även anses vara en komplimang.