Serieböcker, romaner, spänning. Svält, hämnd, sorg och lycka med stridbara kvinnor i händelsernas centrum: Tolv böcker att försjunka i av Anne Holt, Tove Jansson, Maria Adolfsson, Maria Sandel Ulrika Lagerlöf, Simone de Beauvoir, Moa Berglöf & Joakim Zander, Denise Rudberg och Katarina Wennstam. Lättläst men inte lättviktigt!

Katarina Wennstam, Maria Adolfsson, Denise Rudberg, Ulrika Lagerlöf, Moa Berglöf & Joakim Zander och klassikern Maria Sandel från sommarens bokhörna. Foto: Liv Beckström

Värdig final för Hanne Wilhelmsen

I tre decennier har hon varit med oss, men nu är det final för skarpa privatdetektiven, tidigare polisen Hanne Wilhelmsen i Oslo.

DECKARE. Anne Holt Diamanter och rost, översatt av Ann-Marie Skarp (Pirat)

Det är med visst vemod jag börjar på sista boken om Hanne Wilhelmsen, serien om orädda Oslopolisen, senare privatspanaren i rullstol som i Sverige kommit ut sedan 1995 (Blind gudinna). Nu är det dags att ta farväl.

Läsare som följt henne i tre decennier har fått hänga med från ung, känslosam, ibland dumdristig motorcykelkörande polis, med hemliga kärleksrelationer, till en enstörig, självcentrerad, bitvis elak privatspanare 60 plus, förlamad i benen. Men även kärleksfull mammo till snart vuxna Ida, som pluggar juridik, långvarigt gift med Nefsi, en relation som blivit allt skörare.  

Det tog någon bok att acceptera denna förvandling, men Hanne har djup och skärpa som gör henne intressant. Detta blir sista mordgåtan, och final för samarbetet med motvillige kriminalkommissarie Odin Gammelgård, och unga vännen Ebba Braut, anställd på anrikt bokförlag. Varifrån det serveras en del skvaller och elaka interiörer. 

Det är högsommar, tryckande varmt i Oslo och Hanne vantrivs i det bekväma och funktionsanpassade hus vid havet som Nefsi tagit ansvar för. Men hon har lovat att vara trevlig mot gästerna, annars rämnar förhållandet helt. Till all lycka visar sig en jämnårig och välkänd deckarförfattarinna, Kristine Hoff, bo granne med dem, för flera decennier sedan utsatt för ett »litterärt yxmord«, som det hette i dåtidens press. Ett antal yngre, manliga författare attackerade den framgångsrika kollegan med förakt och smädelser. Den norska Parnassen visade sig innehålla drösvis med elaka, könsföraktande och missunnsamma kolleger. De får viss betydelse för mordet på Anette Schönn, tidigare noggrann slutläsare av manuskript, som hittats död i ett badkar ute på en åker. Omständigheterna är förbryllande och undersöks i smyg av Hanne, som i den här boken inte är lika lynnig och elak som i de tidigare, mer inåtvänd, undanglidande. Men givetvis bidrar hennes skarpsinne till en förklaring som polisen gått bet på. 
Slutet är elegant – det är en mästerdetektiv som går i mål! 

Filurligheter för sömnlösa

Mumintrollets värld är full av faror och mystiska händelser. Men också av filurliga filosofer och en muminmamma som klarar att hantera allt spännande som händer. En bok att hålla i handen när du inte kan sova.

MUMIN. Tove Jansson Trollkarlens hatt (Förlaget)

Det händer någon natt att det är svårt att somna om, eller att svårt att somna överhuvudtaget. Inte bara då passar Tove Janssons tidiga Mumin-böcker, men då fungerar de extra bra. De är definitivt inget sömnpiller i bemärkelsen tråkiga, men deras finurligheter, fantastiska fantasier, filosofiska undertexter är som balsam för själen. Sinnesron återställs, liksom tron på att livet innehåller mycket att glädjas åt.

Trollkarlens hatt är en av de tidigaste böckerna, den kom ut 1948. Den fina återutgivningen från Förlaget har ett perfekt omslag för den spännande sagan om när Muminfamiljen med vänner hittade Trollkarlens hatt, och allt vad som hände sen. I sju kapitel får familjen uppleva de mest märkliga äventyr med en helt underbar final. Förutom Bisamråttan, Hemulen, Snorken, hans syster Snorkfröken, och Snusmumriken, Mumintrollets särskilda vän, kommer nu även Tofslan och Vifslan in i historien förutom den mystiska Trollkarlen. 

Här finns vänskap, svartsjuka, behov av ensamhet, hjälpsamhet och att snällhet parat med förhandlingar oftast ger mer effekt än strid. Inte ens farliga Mårran, hon som får marken att frysa till is, blir opåverkad. 

Klasskamp, kärlek och slit vid svältgränsen 

Med humor, närvaro och kärlek skildrar vår första arbetarförfattare vardag och solidaritet i Stockholm runt förra sekelskiftet, där svälten ofta stod för dörren hos arbetarklassen. 

NOVELLER. Maria Sandel Vid svältgränsen och andra berättelser (Stockholmia förlag)

Maria Sandel föddes i Stockholm 1870 och levde till 1927. Hennes eget liv är som en proletärroman, eftersom hon delade villkor med den arbetarklass hon skildrar. Hon emigrerade och arbetade i ungdomen tre år som hembiträde i Amerika, återvände och bodde i en etta på Kungsholmen med sin mamma. Försörjde sig som hemsömmerska, drabbades tidigt av en ögonsjukdom och blev även döv, men skrev outtröttligt hela sitt liv i nära kontakt med Socialdemokratin och kvinnorörelsen.

Det var Maria Sandel som gav namn åt S-kvinnors tidning Morgonbris. De noveller som här är förtjänstfullt återgivna av Stockholms stads förlag Stockholmias nystartade klassikerutgivning är också hennes tidigaste, skrivna under början av 1900-talet. De är både brutalt realistiska och idylliska i sina skildringar av prostitution, uteliggare, alkoholism och tron på människans, framförallt arbetarklassens inneboende kraft och möjligheter att resa sig ur eländet och ta makten. Något hon var övertygad om skulle ske.
Fackföreningarna är närvarande, det är liksom självklart att efter en lång arbetsdag och en torftig middag tvätta av sig, ta sin medlemsbok och gå på möte. Lika självklart är det att hjälpa varandra, som i den fina avslutningsnovellen brudklänningen, där alla i huset lägger en liten slant för att uppfylla den unga bruden Ester Linds omöjliga dröm om en klänning i vitt, inte i svart.
Hon tog tag i tidens brännande ämnen, som att försvara det förbjudna – att kunna avbryta en graviditet när barnets framtid bara var att hungra ihjäl eller dö av sjukdom. Hon visar också – så tidigt ! – hur Anton Dalskog, nybliven änkling förvandlas från självupptagen drinkare till en pålitlig och ömsint pappa när han ensam får ansvar för sina två små pojkar. 

Men hon visar också i den mörka, klart realistiska historien om Agda Hult, det ofta grymma öde som väntar den kvinna som blir gravid, utan en man som tar ansvar. Sandel, som även hade Hjalmar Branting som uppmuntrande läsare, är en mycket ovanlig kvinna för sin tid och hennes texter har massor att säga oss även i vår tid. 

Dags för den övergivnas hämnd

Maria Adolfssons änka Astrid Lindäng genomgår en kris – som föder en ny och arg kvinna. En underhållande historia med allvarlig botten. 

ROMAN. Maria Adolfsson Sanning, lögn och konsekvens (Wahlström & Widstrand)

Astrid Lindäng är förbannad. Inte från början, då ligger hon bara och stirrar i taket, tillintetgjord av att hennes man Johan utan förvarning packat sina prydliga kostymer och lämnat deras gemensamma hus i Nacka för att leva med en annan kvinna.

Tidigt får läsarna veta att hon fått en tingsrättsdom med dagsböter och rekommendation att söka terapi, eller snarare anti-aggresionsterapi. Vi följer hennes berättelse via mötena hos psykoterapeuten, där rullas allt upp, eller inte riktigt allt.

Det här är en välskriven och frejdig bok om att vakna upp, bli förbannad och så småningom fri. Slutet är riktigt överraskande. Adolfsson, för mig mest känd för sin deckarserie om livet och döden på ö-gruppen Doggerland (som påstås ha försvunnit i urhavet för länge sen) visar att hon kan skriva rappt och skarpt även om relationens djupaste svärta. Och lite Doggerland smyger sig in även här. 

Frigörelse för skogens kvinnor 

Del två i serien Timmerfolk följer skogskockan Siv och hennes barnbarn Eva. Båda lär sig något om hur de själva kan ta bättre ansvar för sina liv och relationer. 

ROMAN. Ulrika Lagerlöf Blekjorden (Romanus &Selling)

Del två i serien om kvinnor och män i skogsriket i Västerbotten tar vid där läsvärda debuten Hjortronmyren slutar. Ett decennium har passerat, året är 1949, och kockan Siv har fyllt 29. Urgammalt, tycker hon själv, när hon får uppdraget att lära upp den 18-åriga Märta som kocka för ett skogshuggarlag, ett jobb hon hade i samma ålder. Hon välkomnar förändringen. Att vara mamma och maka räcker inte för att få mening i livet för Siv. Hon som drömde om att få utbilda sig till lärarinna, men pengarna saknades. Siv otrivs med livet, klarar inte att stötta sonen Nils som mobbas eller visa sin man kärlek. 

Berättelsen återvänder, precis om i del ett även till Sivs barnbarn Eva, jägmästare och ensamstående mamman till tonårige Vilgot, som hon har ständiga konflikter med. Hon bor i Stockholm men äger en skogsfastighet i de trakter där Siv levde. Där återupplever hon ungdomskärleken med Mattias, som har problem med dottern Fanny. Även deras förhållande krisar när han vill sätta dottern främst.

Såväl Siv som barnbarnet Eva börjar inse att deras sätt att reagera i relationer behöver ändras. Siv vill inte vara som blekjorden, som hennes farmor beskrivit som att »den själv är nästan tom. Allt i marken rinner bara igenom den, den har tömts på färg och innehåll. Därför suger den så bra. Den tar upp allt fett och all smuts som den kommer nära.« Eva får ompröva sitt sätt att reagera när hon blir besviken och arg. 

Timmerfolk, med del tre i faggorna ger en fin blandning av kvinnors villkor, ungas svårigheter, kärlek och misslyckanden, med konflikten om skogen med samerna samt skogsarbetarnas hårda slit som viktig ram. 

Rasande roman från den obehövda  

Den franska filosofens roman från 1967 om en kvinnas livskris när hon inte längre efterfrågas är lika aktuell idag. 

ROMAN. Simone de Beauvoir Den diskreta åldern, översatt av Kristoffer Leandoer (Lind & co)

Den här romanen skrevs redan 1967, men kommer först nu ut i svensk översättning. Lite sent, kan tyckas, men den känns märkligt tidlös. På lite mer än 100 sidor analyserar en 60-åriga kvinna sitt liv sedan hon tvingats lämna sin tjänst som hyllad lärare på Sorbonne och inte heller fått samma uppskattning som tidigare för sin senaste bok. 

Hennes man André verkar trött på livet och ser sin karriär som forskare förstörd av åldern, sonen sviker genom att inte fullfölja sin avhandling, som hon önskar, utan ta en karriärtjänst i den högerinriktade regeringen, förmedlad genom sin svärfar. 

Hennes reaktion blir både hetsig och oförsonlig. Hon vill bryta kontakten, sonen vädjar om förståelse. Det är svårt att känna sympati för hennes ohejdade kontrollbehov, även om besvikelsen är begriplig.
Inget är längre bra. Maken åker tidigare på semester för att besöka sin mor. Hon kommer dit full av tungsinne, samtidigt som han har levt upp och återfått sin energi.

Det är en roman som inte strävar efter att framställa huvudpersonen som sympatisk, tvärtom, vi får del av hennes ocensurerade besvikelse och när hon inte längre är självklart behövd och beundrad. Hon är på väg ner i ett depressionens svarta hål när verkligheten krackelerar. Hon har inte känt sig gammal, men obehövd känner hon av åldrandets oförsonliga process.

Eller kanske är det inte så mörkt ändå? 

Som tur är låter Simone de Beauvoir inte sin huvudperson förbli i svärtan, hon går vidare med en ny insikt om vad livet kan vara. 

Tre musketösers svåraste uppdrag

Tre väninnor sörjer att den enas lillasyster är spårlöst försvunnen. Deras planer för att få tillbaks henne blir alltmer desperata. Spännande feelgood med mörka stråk. 

SPÄNNING. Maria Adolfsson Eget grepp (Wahlström & Widstrand)

Maria Adolfsson har de senaste åren kommit ut med två böcker som inte handlar om mordgåtor på den fiktiva (för länge sedan försvunna ) ögruppen Doggerland. Men helt kan hon inte släppa sin skapelse, så den får ett hörn även i den här bladvändaren om tre väninnor, Johanna, Mira och Agnes  när den sistnämndas lillasyster Kajsa försvunnit spårlöst för att komma undan en partner, som utsatt henne för både fysisk och psykisk misshandel.

Att han är en populär tevekändis med kontakter i undre världen gör det omöjligt att kunna gömma sig eller ens bli trodd. 

De tre vännerna, som bott ihop och hållit samman i vått och torrt sedan gymnasiet, har efter händelsen inte klarat att etablera någon stabil kärleksrelation. Lillasysterns försvinnande förmörkar allas liv. Vi följer dem under ett antal svåra år fram till 2024. Boken är skriven med schvung, utan onödigt gulligull, så vägen fram till slutet är tillräckligt kantad av spänning och motgångar för att fylla funktionen av bladvändare med kvalitet. Intrig och ledtrådar är listiga och bakgrundshistorien intressant. Extra plus för fint porträtt av Miras smarta morfar. 

Statsministerns farliga hemligheter 

En rafflande berättelse om en statsminister med dubbelnatur och mörka hemligheter och en maktkamp som går överstyr. 

SPÄNNING. Moa Berglöf och Joakim Zander Staben (W&W)

Hon var tidigare sakkunnig och talskrivare hos Fredrik Reinfeld, moderat partiledare och statsminister 2006-2014. Numera är Moa Berglöf politisk redaktör för Sydsvenskan och Helsingborgs Dagblad. Hon har inte hemlighållit sin kritiska inställning till Moderaternas nuvarande politiska linje och ledning och här får hennes kunskaper om  fulspel och partitrixande blomma ut till en spännande berättelse. 

Tillsammans med äkta maken Joakim Zander har hon skrivit en historia med just regeringskansliet med omnejd (mest Bryssel) som huvudmiljö. Det är rappt och riktigt bra, inte minst för de inte så smickrande interiörerna i maktens korridorer, där intriger, lömska planer, konkurrens och döljande av kusliga hemligheter för media är huvuduppgifterna. Den grävande journalisten Julia, som hamnat i kylskåpet på sin tidning och hennes man Alfred som oväntat får erbjudande om att bli den karismatiske statsministerns presschef är två kul och engagerande huvudpersoner, ja, hjältar. För det händer en hel del pulshöjande innan historien nystas upp och går i mål, med möjlighet till fortsättning.

På vägen röks det cigaretter, dricks en hel del bubblande viner, diverse drinkar och öl, varken de undersökande journalisterna eller den politiska klassen med sina tjänstepersoner runt regeringen och i Bryssel spottar i glasen, snarare undrar man hur i allsindar de orkar jobba!

Bordellhärvan nystas upp 

1970-talets skandal med en bordellhärva där högt uppsatta politiker och tjänstemän anklagas får här ett påhittat, men trovärdigt slut. Riktigt bra trilogi med ett gäng tuffa kvinnliga poliser i centrum. 

SPÄNNING. Denise Rudberg, God save the queen  (Norstedts)

Det här är tredje och avslutande delen om den kriminalinspektör Karin Kaiser Johansson och hennes medarbetare på Stockholmspolisens våldsrotel. Det är 1970-tal och böckerna kretsar främst runt mäktiga mäns försök att dölja en bordellhärva där minderåriga flickor utnyttjats. 

En historia med verklighetsbakgrund, även om det som händer i romanen inte är dokumentärt.

Karin, nybliven änka, får här uppdrag från högsta chefen, rikspolischefen här kallad Sven Jernfeldt. Han är inspirerad av en verklig person, Carl Persson, men de svindlande turerna runt bordellhärvan är fiktiva. Kaiser tar hjälp av kollegan Britta Nilsson, en tuff polisbrud med samma hårda jargong som de manliga kollegerna: Tjejerna ska väl tåla lite skämt! Att Britta själv gillar tjejer gör henne inte till något offer, långt därifrån.

Polisliv har spillts under utredningen, som även kommit åt terrorism och aktivism med inblandning av tyska Baader Meinhof-ligan. Deras attentat mot ambassaden i Stockholm har kostat en av huvudpersonerna, Agneta Thorén,omplacerad till arkivet, hörseln på ena örat. 

Agneta som har alkoholproblem och har lämnat sin lilla dotter i sina fosterföräldrars kärleksfulla omvårdnad, får chans att utvecklas och visa vad hon går för. 

Denna tredje del blir en värdig och även överraskande avslutning full av försoning.

Hela serien finns i pocket. Jag gillar den för miljön, för den trovärdiga doften av 1970-tal med allt vad det innebar och för de sammansatta och trovärdiga karaktärerna och den brutalt hårda jargongen. 

kodknäckare Signes svåraste uppdrag 

Den produktiva, romanförfattaren Denise Rudberg fortsätter följa de tre kvinnliga agenter i krigets Stockholm. Signe anmäler sig till ett livsfarligt uppdrag. 

SPÄNNING. Denise Rudberg En sjunde brigad 

(Norstedts) Denise Rudberg har i den här serien kommit till den sjunde delen om de tre väninnorna som jobbar på försvarets radioanstalt i krigets Stockholm, ett mycket hemligt uppdrag. Tiden är november 1942 och i grannlandet Norge förbereder nazisterna som ockuperat landet sin deportation av tusentals judar till förintelseläger. 

Signe, som har ansvar för sin systerdotter Erik inser att hon vill göra en insats och följa med på ett hemligt och farligt uppdrag att smuggla en familj över gränsen. 

Elisabeth får kontakt med Sovjets ambassadör Alexandra Kollontaj, som har intressanta tips om fronten, Iris försöker balansera livet med tre barn med yrkesarbete. 

Precis som tidigare balanserar Rudberg skickligt det privata livet i krigets Stockholm med fasorna som pågår alldeles intill och inte minst med pännande detaljer runt spaning, krigslycka och riskabelt flyktingsmugglande. Hon fångar även upp tidens sociala rörelser, inte minst den nya synen på alkoholismen som en sjukdom, med allvar mixat med intressanta och exakta detaljer om vad kvinnorna hade på sig, både rika och fattiga, liksom vad de åt och inte minst drack.

Kvinnomördare skapad av media? 

Olga Laurell, en av de fyra kvinnorna som löser brott i Sekelskiftsmorden, får del av hejdlös misär i ett London där en mördare härjar. En bladvändare med socialt patos. 

SPÄNNING. Katarina Wennstam Olgas bok/Sekelskiftesmorden (Norstedts)

Mordgåtor, privatspaning, kvinnoförtryck, social misär och feminism i historisk Stockholmsmiljö har blivit en välförtjänt succéserie när Katarina Wennstam håller i pennan. Nu får de fyra kvinnor som är huvudpersonerna, varsin egen bok.

I nummer ett åker vi några år bakåt i tiden, till 1888, när Olga Laurell, den välbeställda hustrun till polisintendent Gabriel Laurell får följa med som sällskap på en konferens i London. Där sprider rykten och konkreta tidningsteckningar skräck i staden. Kvinnor mördas under brutala former och den okände gärningsmannen kallas, via tidningen the Star för Jack the Ripper.  Det blir inte heller klart om de mord som inträffar verkligen utförs av en och samma, men däremot verkar en mördare ha inspirerats av artiklarna i tidningen. 

London blir ett socialt och känslomässigt uppvaknande för Olga. Aldrig tidigare har hon sett misären så djup, grym och drabbande så många. Olga upplever också sensationen av en förälskelse i den stilige kriminalkommissarien Michael Aldwych, samtidigt som hennes man blir alltmer okontrollerad, svartsjuk och, inser hon, sjuk i sista stadiet av den syfilis han även smittat henne med. Hittills har hon klarat sig från återfall. Den cyniska spridningen av smittan via äkta män som oskyddade besökte prostituerade var ett reellt problem, men också en stor skam. 
Omslaget visar en obestämd vacker kvinna och följer inte alls huvudpersonens karaktäristiska skada, just i ansiktet, vilket är synd.

De avsnitt i boken om massmördaren som sprider skräck i London blottlägger den fruktansvärda misär många kvinnor och barn levde under. Romanens beskrivning ligger nära en utmärkt BBC-dokumentär i ämnet, som just nu kan ses på SVT-play. Olgas utveckling och avståndstagande mot både sin man och sin egen undergivna roll är intressant, hon hade många medsystrar i de övre klasserna som såg och förfasades och började kämpa för kvinnors rätt och delaktighet. Men ändå känns den här utvikningen inte riktigt som en integrerad del av serien, mer som ett sätt att hålla i den.