Privatspanande veteraner i Sörmland och Oslo, det erfarna gänget från Steve Carellas och New Yorks 87:e polisdistrikt, en besatt konstkännare i Skottland, en städerska med diagnos, och en ung australiensisk polis: Fem aktuella deckare plus en gammal goding från sommarens läshörna.

Ponti & Hamilton håller stilen 

Med Aftonsången markerar Jan Guillou att hans 80-åriga alter ego Erik Ponti inte har evig ork att jaga bovar. Men när en svensk terrorgrupp planerar att döda vänsterkvinnor – och även honom själv hamnar han mitt i hetluften tillsammans med Carl Hamilton, vapendragaren från förr. 

DECKARE. Jan Guillou. Anteckningar från Aftonsången (pirat)

En död råtta läggs på journalistens och amatördeckarens trappa hemma på gården i Sörmland. Tillsammans med kommentaren till råttans placering tas hotet på allvar av vännen och underrättelseofficeren Carl Hamilton. 

Jakten kan börja. 

Erik Ponti, författarens alter ego, har de senaste åren löst brott tillsammans med Hamilton. Han har en halvtidstjänst som lärare på marinens specialistutbildning för blivande operatörer på fältet och använder ett hus på Guillous ägor som utbildningslokal. Två jobbonärer med andra ord. Även om Ponti, arbetar mest hemifrån som krönikör i Aftonbladet och författare till en kommande teveserie om svenska flottans seger mot Ryssland på Gustav III:es tid drar han sig inte för att fånga råttor på Karlaplan nattetid och sitta timmar i bil i jakt på en högerextrem terrorgrupp. Trots misslyckad ryggoperation och stort behov av daglig rehab. Även om priset är en stel, värkande kropp är de mentala vinsterna så mycket högre. 

Pontis oförblommerade åsikter om SD och högergrupper i Sverige, liksom synen på konflikterna i Mellanöstern gör honom till måltavla, även på väg mot 80-årsdagen, i sällskap med ett antal vänsterkvinnor, inspirerade av nu levande profiler i media. 

Det är svårt att inte dras med i och underhållas av Guillous flödande mix av rappa, ofta sympatiskt självironiska kommentarer till in- och utrikespolitik, som blandas med aktion. Här avhandlas vänner och motståndare, ålderism och hälsorapporter, gamla oförrätter ältas flitigt tillsammans med upplevt orättvis behandling i media genom åren. Tillsammans med lagande av god mat med tillhörande drycker, ett ansvar han tagit eftersom frun, förläggaren jobbar i stan i veckorna. Han missar heller inte att, trots käpp och ryggvärk plocka fredagsbukettens vårblommor till sin fru. 

Kul läsning med en stort allvar och starkt engagemang under ytan. Läsaren måste inte instämma i Pontis tvärsäkra politiska påståenden, som vinklas stadigt åt vänster, för att underhållas av hans bravader. 

Ondskan lurar i australisk idyll 

Varför försvann nyblivna mamman Kim och lämnade sitt spädbarn i en vagn på årets festival i det lilla samhället där alla känner alla? Blandningen av gemenskap och hemligheter gör boken till en bladvändare. 

DECKARE. Jane Harper Flykten översatt av Maria Lundgren (Modernista)

En ny deckarbekantskap för mig, men den australiensiska författaren är bästsäljare världen över bland annat för denna serie om Aaron Falk, utredare av ekonomiska brott i Melbourne.

Här återvänder han till den lilla staden Marralee för att vara gudfar åt bäste vännens son ett år efter ett ouppklarat försvinnande: Kim, en nybliven mamma som under den årliga festivalen, lämnade barnvagnen med sin sex veckor gamla dotter på en parkering. 

Aaron Falk, singel och nybliven chef, blir engagerad och indragen i försvinnandet. Samt förälskad.

Med mycket småprat, ljumma kvällar på terasser och många vänliga mate tas vi fram till upplösningen.  

Jane Harper bygger en berättelse där äkta omtanke och människokärlek ryms sida vid sida med feghet, egoism och känslokyla. En sorts australiensisk Louise Penny. Vem bedrar och vem är ärlig? Frånvaron av uttalat våld gör inte intensiteten mindre. Det går inte att sluta läsa. 

Berättartekniken där många minnesbilder och detaljer fogas samman så att det som förtigits avslöjas sakta men säkert, med hjälp av det där klassiska men alltid fungerande greppet att »det är något i minnet som skaver« är effektiv. Vad är det Falk sett eller hört men inte förstått?

Sen är det omväxlande att allt utspelar sig i södra Australien och inte på en blåsig hed eller en otillgänglig, stormpinad kust i England. Australien är långt borta, samtidigt som de sociala problemen är nära.

I den här miljön skapar tajt gemenskap och social kontroll en skenbar idyll. Och en hel del överkonsumtion av lokalproducerat vin.

Oförklarliga graviditeter och personlig krasch

Hanne Wilhelmsen håller på att krascha när hennes kärlek lämnar hemmet. Men ett antal oförklarliga graviditeter och en nära väns död engagerar henne som privatspanare igen. Originell deckargåta och dito personer håller läsarintresset på topp.   

DECKARE. Anne Holt Tolv Otämjda hästar, översatt av Barbro Lagergren (pirat) 

Den tidigare polisen, numera privatdeckaren Hanne Wilhelmsen har fyllt 62 och trivs inte med sig själv. Sedan många år sitter hon i rullstol efter att ha skjutits i jobbet som polis och ägnar sig åt privatspanande, med hemlig hjälp från en kollega. 

Hennes rigida regler och dåliga humör blir allt mer påfrestande för de fåtaliga vännerna, liksom för familjen. Och kollegan, som så gärna vill vara hennes vän, behandlas som en disktrasa.

Hanne Wilhelmsens skada har varken gjort henne vis eller god. Det som en gång gjorde henne till en suverän polis har länge varit hennes räddning undan allt destruktivt i hennes personlighet. Men nu har den självupptagenhet som gör andra illa slagit tillbaka mot henne själv med full kraft och priset blir oerhört högt.

Boken startar med en krasch där frun Nefsi och dottern Ida lämnar hemmet och Hanne, efter att hon varit oförskämd vid en middag en gång för mycket.  

Hennes nära vänner polisen Henrik Holme och bokförläggaren Ebba Braut möter ironier och elakheter istället för stöd och bekräftelse.

Ensamhet och meningslöshet hotar Hanne W i hennes väldesignade villa i Oslo. I den nyanställde utredaren Marius Blaaberg och veteranen Odin Gammelgård (!) hoppas hon ändå få en ingång i den aktuella utredningen, som visar sig röra både Ebba och Henrik. 

Det här är en spännande, proffsig kriminalgåta, som kretsar runt ett antal oförklarliga graviditeter och samtidigt handlar om hur vi människor är mot varandra och vad som är viktigt i livet. 

Mästaren Mc Bain håller stilen 

En ung kvinna hotas till livet, och poliserna i 87:e jagar mannen som två gånger försökt mörda henne. Men finns det fler gärningsmän? Nummer 45 i den långa raden från polisromanernas mästare har 33 år på nacken men är välskriven och oväntat aktuell.

DECKARE. EdMcbain Kiss (William Morrow and Company Inc NewYork)

År 1956 inledde författaren Ed McBain sin serie om poliserna i det 87:e distriktet i New York. Han hade då fyllt 30 år. Den avslutades 2005 – då nummer 56 i ordningen kom ut (!), samma år som han avled, 79 år gammal. 

I Kiss, som är nummer 45, om jag räknat rätt, utsätts en ung, välbärgad kvinna för ett antal mordförsök, som förbryllar polisen. Parallellt pågår en rättegång mot mannen som misstänks ha skjutit ihjäl Steve Carellas pappa, familjen finns på plats som åhörare. Läsaren följer de båda handlingslinjerna i parallella kapitel, med skiftande synviklar. Aktion blandas med rättegångsdialoger, samtidigt som vinterkylan får hela New York att frysa till is. 

Ed Mc Bain var oerhört produktiv, de första åren kom ofta tre böcker per år. Jag har ett antal pocket kvar i bokhyllan men det är åtskilliga år sen jag läste om Steve Carella, Meyer Meyer, Bert Kling, Arthur Brown, Cotton Hawes och de andra männen (varav några öppet korrupta och rasistiska ) som ska upprätthålla lag och ordning i det brottsdrabbade distriktet. 

Jag får överta ett ex, snyggt och i storpocket, från 1992, alltså 33 år gammalt och tänker att bäst före datum nog gått ut. Men icke!

Istället häpnar jag över hur aktuell den känns i resonemangen: Det handlar om rasism, om knarket som tagit över gatorna, om identitetspolitik, jurysystemets brottningsmatch med lagen, kårandans krock med medborgarnas krav på jämlikt bemötande, med mera. 

Mc Bain går i de hårdkokta föregångarnas fotspår, men många av de grepp han lagt till – kärleksrelationer, dokumentation av polisrutiner, rättssystemet, politikens roll, har tagits vidare av ett antal aktuella författare. Hans jargong är ofta brutal, inte alltid politiskt korrekt, men realistisk. 

Och flertalet poliser i 87:ans gäng står på demokratin och rättvisans sida. 

Ed Mc Bain har ett manligt öga på de kvinnor han beskriver, ofta med detaljer om deras kläder och utseende. Carellas hustru Teddy med vilken han lever i ett lyckligt äktenskap sedan många år, är dövstum och hemmafru och får finna sig att vänta hemma, som så många andra deckarhustrur.  

Denna värld är fortfarande männens. Men även kvinnorna i Kiss har makt 1992, exempelvis som åklagare. 

Upplösningen är oväntad och visar en författare i mästarklass. Kommer ni över en Ed McBain i någon låda i sommar så passa på att fynda! 

Färdigmyst med Molly

I den tredje mysdeckaren om städerskan Molly blir det inte mycket städning och mera mys än rys. Nu är det dags att sätta punkt!

DECKARE. (Actionmys) Nita Prose Städerskans nyckel översatt av Nanne Svensson (Albert Bonniers)

Den första deckaren om städerskan Molly som oskyldigt anklagades för mord på lyxhotellet där hon arbetade, var en fullträff, såväl i val av huvudperson som i det fyndiga pusselupplägget. Vi var många läsare som gjorde tummen upp. Mysdeckaren som genre, eller spänning med feelgood, eller vad det ska kallas är en fin balansgång mellan hjärtevärme och onda uppsåt. 

När det nu är dags för nummer tre har författaren lagt mer energi på värme och kryddor än själva huvudrätten, det vill säga ett mysterium att bli nyfiken på. Mollys diagnos, som bidrog till charmen med ettan, har tonats ner så att den nästan inte finns kvar, hon är alltför överlycklig med sin fantastiska fästman Juan,är älskad av alla på hotellet där hon jobbar och till råga på allt visar det sig att hon är ägarinna till ett superdyrt och supersällsynt Fabèrgeägg, som ska göra henne rik – och som snabbt gör henne berömd när två populära teve-personligheter (typ Antikrundan) erbjuder sig att auktionera ut den i direktsändning. 

Via den döda mormorns dagbok rullas äggets – och Mollys mormors historia upp. Och nu närmar vi oss sagoberättande om familjefejder, gods, gårdar härsklystna onda män och giriga självupptagna föräldrar. Mormor berättar i tidigare hemlig dagbok om sina missar med tydlig sens moral. 

Uppbyggligt, ibland trivsamt, men spännande? Nej, aldrig! Med för mycket socker kan den bästa rätt bli kvalmig. Har svårt att se hur författaren ska kunna klämma ut mer ur det här konceptet. 

Rysliga händelser mellan ebb och flod

Varför har den omskrivna konstnären testamenterat alla sina tillgångar till den person hon haft en långdragen konflikt med? Förklaringen kommer efter många och långa irrgångar i människans snåriga inre. 

DECKARE (Thriller). Paula Hawkins Den blå timmen, översatt av Jessica Hallén (Modernista)

En mytomspunnen konstnär, Vanessa Chapman, dör och testamenterar oväntat alla sina tillgångar till den konstsamlare och utställare hon haft en långdragen konflikt med. När en av hennes skulpturer misstänks innehålla ett människoben dras en utredning igång.

Konstsamlingens stiftelsechef skickar ansvarige James Becker till konstnärens hem, på den avlägsna skotska ö där numera hennes nära vän läkaren Grace bor. Kan det finnas svar på skulpturens historia i hennes kvarlämnade brev och anteckningar?

Så långt ett intresseväckande upplägg, om än med lite väl många detaljer om den omskrivna konstnären och hennes folkskygga vän. Anrättningen kryddas med ytterligare ett antal relationsbaserade konflikter, som att James är ihop med stiftelsens ordförandes tidigare fästmö, samtidigt som alla, av obegripliga skäl bor tillsammans i ett hus, mitt i konflikthärden. Det förklaras med att James är besatt av den försvunna konstnären och beredd att uthärda även oförskämdheter från familjen och ständig oro för att hans fru bedrar honom med sitt ex. 

Är det pengarna, makten, eller passionen som styr? Ett antal motsägelsefulla fakta finns i breven och anteckningarna som hittas på ön. 

Så småningom, efter ett antal väl långrandiga resonemang och tillbakablickar, kommer sanningen fram, priset är högt och mycket tidvatten har stigit och sjunkit undan på vägen till den lilla ön, som bara kan nås när det är ebb. 

Kvar efter slutet blir ett obestämt obehag, inte det aha som följde på den eleganta föregångaren Kvinnan från tåget. Deckarens löfte om att ordningen ska återställas infrias inte lika givet när prefixet är thriller. Och det är nog vad jag saknar mest i den kategorin, oavsett hur skickligt ryset är komponerat.