Pyttelilla Scilla som planterades i mammas mage och hade alltför bråttom ut är en underbar barnbok om att vara född för tidigt, och få sina första veckor i livet med kaffe via en slang i näsan och mycket kängurumys med mamma och pappa.

Cecilia Alstermark Lilla Scilla känguru, illustrerad av Klaudia Drabikowska (Tallbergs Förlag)

BARNBOK. Varje år föds 5 500 barn före vecka 39 eller 40 i graviditeten. Av dem föds ungefär 900 barn före vecka 32. 

Ett av dem var författarens egen dotter, lilla Scilla, som här ger oss sin berättelse om att komma in som »den allra finaste bollen«, växa i mammas mage men ha alltför bråttom att komma ut. 

I de båda diktböckerna Pärlemor och Fosterlandet förvandlar författaren barnlängtan och för tidig födsel till poesi. I Lilla Scilla känguru får det prematura barnet en egen röst och berättar även förhistorien om när »längtan lade sig som en skugga mellan mamma och pappa.«

Om att komma ut som »en pytteliten nakenfis», som till och med fick dricka kaffe i en slang i näsan för att inte glömma att andas. 

Och att det bästa var att »få ligga hos mamma och pappa när de satt känguru med mig.« »Hos mamma och pappa mådde jag så bra att jag till och med andades bättre.»

Författaren väjer inte för den dramatik som också finns med när ett barn föds mycket för tidigt. Via samspelet med de kärleksfulla illustrationerna balanseras även oron med en glädjefylld och trygg inramning. För allting slutar ju bra till sist!